Mormor och Morfar !!

Vi grupperade om oss till Portage i Marlborough Sounds.Marlborough Sounds är ju kännt för de flesta som dricker vin. det är NZ största vindistrikt med ffa vita viner. Dock har vindistriktet mycket lite med Marlboroughs Sounds att göra. Sounds betyder fjord eller vik ungefär. Hela området är uppflikat i mängder av bukter och vikar och det bor i stort sett inga människor här.


Utsikten från vårt rum var magnifik.!











Det mesta man kan göra här är att gå promenader, cykla, bada, och kayaka. Helst går man på Queen Charlottes Track som löper längs en bergsrygg ca 200-400 m över havet mellan Queen Charlotte Sound och Kenepuru Sound.
Även här är det så vackert att man inte vet hur man skall gradera allt det vackra.
Det är som Lars Landen utryckte det, "som att köra omkring i ett vykort hela tiden".
Idag skulle vi äntligen få träffa mormor och morfar. Alla var på helspänn. Vi åkte över berget ned till Torea Bay där de två skulle anlända.



Mormor och morfar anländer efter att ha flygit fyra stäckor från Köpenhamn till Wellington, tagit taxi till båten, sedan färja till sydön och vattentaxi ut till lilla Torea Bay där vi mötte dom på en liten brygga. På andra sidan jorden. Helt fantastiskt. Kaviar, knäckebröd och Bamsebok (tack, Anders Stenman!) var helt perfekt. Vi har verkligen längtat och alla var glada.

Vi firade i champagne!!!! som sig bör naturligtvis med dessa connaiseurer. Champagnen kom från Montana Brancott Vinery, Marlborough Sounds.

Abel Tasman

Abel Tasman är troligen den vackraste nationalparken i NZ. Säkert är att den är en av de allra minsta. Den ligger med böljande kullar täckta av tempererad regnskog och underbara stränder insprängda. Visserligen är det enormt mycket mer folk och hus och aktiviteter här än för 15 år sedan när Bobby var här senast. Detta spelar hur som helst ingen roll, detta är ett av Guds paradis.

Vi spenderade dagarna med att simma och bada i varmt väder och vatten. Moa och Åsa hyrde kajak och paddlade ut till "det delade äpplet". Tyvärr hyrs det inte ut kajaker till barn under 10 år och vår egen kunde vi inte ha med oss denna gång. Maja och Theo var hur som helst glada med att bara bada.

Efter några dagar kom familjen Landen ifatt oss och tillsammns gick vi en av sträckorna på den fina Abel Tasman coastal track. Lasses fot hade nu nästan helt läkt och vandrinssandlaerna kunde nuUpp och ned över kullar och ned till nästan öde stränder. Paradis. Eftersom turismen är så utbyggd här nu kunde man åka vattentaxi ungefär som stadsbussarna i Lund. Enda skillnaden är att vattentaxin inte försöker köra ihjäl cyklister.

Därför kunde vi i alla fall välja att gå en av de vackrare delarna på tracken som också denna räknas bland "NZ 10 great walks". Vi bodde kungligt på stranden i Kaiteriteri på gränsen till nationalparken.

Dagen efter for vi vidare mot Marlbororgh Sounds och för att hämta upp mormor och morfar som nu har landat i Wellinton- Familjen Landen lämnade vi på en båt i Anchorage Bay där de mötte upp en annan av sina vänner. en skön skille som heter Nils.

Northland

Det är ca 75 mil till Bay of Islands i Northland från Wanganui. Bay of Islands är en av de mer kända turist/semester destinationerna på NZ. Det är lätt att förstå och man slås av den vackra naturen. Så mycket "Bay of Islands" är det väl inte när man som svensk är uppvuxen med både Stockholms och Göteborgs skärgård.

Det sägs att det finns 144 öar i området men då har de nog räknat med alla stora stenar också. Vi räknade till ca 20 öar. Mitt ibland dessa öar simmar en massa delfiner, stränderna är av härligt gulvit sand och vattnet går i turkos.

De första dagarna var vi mitt i sviterna efter en cyclon och vädret passade sig mer för utflykter.

Vi åkte till Northlands västkust för att se fantastiska kauri träd. Kauri är världens näst största trädart. De blir inte så höga ca 40 meter men stammen kan bli över 17 meter i diameter. Det häftigaste är dock åldern. Vi såg det äldsta och största, Tane Mahuta (Skogsguden) och det är ca 2000 år gammalt. Häftigt.

På Northlands västkust finns också ett landskap fullt med sanddyner/sandberg ca 150 till 200 meter höga. Där klättrade vi runt, hoppade, rullade och åkte bodyboard nedför. Mäktigt.

Vi stannade också på 90 miles beach. Den är visserligen bara 64 miles (102 km) lång men helt underbart. Bussar och bilar körde omkring och var man grävde fick man upp jättegoda TuaTaras ( mussel/snäckliknande djur)

Dagen efter for vi NZ nordligaste punkt. Dimmigt värre, men ibland lättade dimman så att vi kunde se Stilla havets vågor möta tasmanska havets i en välkänd vågbrytning utanför nordspetsen. För dom som undrar är det härifrån 18029 km fågelvägen till London.

Därefter blev det fint väder och vi spenderade dagarna med att simma, kayaka och titta på delfiner. Tyvärr kunde vi inte simma med eftersom de hade små bebisar. Synd men kanon ändå.

Vi hann också med en eftermiddag på Waitangi där traktatet som skapade det nya NZ skrevs på av Maori hövdingar och regeringsrepresentanter från England. NZ blev då formellt en "dominion" men maoirierna behöll landrättigheter och mycket annat som många andra överkörda infördingar aldrig fått (jmfr Indianer och aboriginies).

Vi körde sedan hem över natten till Wanganui för att tvätta och förbereda oss inför nästa etapp.

Sydön.

Familjen Landen på besök...

Nästa besök till Wanganui var familjen Landen som hastade ned nästan direkt från flygplatsen för att hinna träffa oss innan vi for iväg på vår egen semester. Härligt att träffas och efter en god BBQ kväll åkte vi tillsammans upp för lite paddling på Whanganui river.

Familjen Landen lyckades dock i det fina vädret välta hela canadensaren i en av forsarna. Vi andra hade klarat oss igenom och genom sk icke-kommunikation misslyckades vi med att förmedla att det inte var bra att köra i den forsen. Nåval allt gick väl förytom en helt dränkt kamera och en skrapad fot (Lars). Enligt Lars var forskada så allvarlig att hela semestern var i fara, men efter lite omplåstring kunde vi nog konstatera att dt inte var så även om Lars hade rejält ont.

Så har mycket action har inte haft i Whanganui sedan Bobby krockade.

Dagen efter körde vi lite sightseeing och köpte en ny kamera till Landéns.

Hur kul som helst att träffas och vi får väl se om Landens blir NZ bor de också...

Dagen efter åkte vi åt varsitt håll med hopp om att kanske ses i Nelson om en ca vecka. Landens körde mot sydön och vi började den långa färden mot Northland på nordöns spets.

Att söka jobb på NZ

Jättekul med alla läkare som hittar till bloggen. Jag skall försöka svara med brev men för andra som kollar här så kan jag bara kort konstatera att det är mycket trevligt att jobba här. inte många nackdelar om man kan fördra det engelska lite hierarkiska systemet.

Det är trots detta svårt att få jobb och det beror mest på NZ sjukhus helst anställer folk från det gamla samväldet för då vet de att de får någon som kan "systemet".

Hur som helst så är det enklast att få jobb som ganska ung läkare (efter AT) då får man visserligen så att säga "köra mjölken" med mängder av pappersarbete. den andra möjligheten är att komma hit som specialist och då är det bäst om man i alla fall har 7-10 års erfarenhet efter specialistexamen. Annars kommer man nog inte ifråga.
Dessutom är det svårare att komma ifråga om man kommer från en smal specialitet, dvs kirurgi, urologi, anestesi är lättast. Medicin är lite mer olika än andra specialiteter och därför svårare.
Generellt saknas det mycket doktorer här på NZ, (Oz är ganska fullt) men trots detta är det svårt för oss svenskar att få jobb....

Bästa strategin är att ta kontakt med de olika rekryteringsfirmor som finns på nätet. Ex Wavelength och Global Medical Staffing. Även om de flesta sjukhus helst inte vill använda detta så är det så de allra flesta fått jobb, dessutom får man ovärderlig hjälp av dessa (och tro mig, det behövs).
http://www.wave.com.au/
http://www.gmedical.com/

Innan kontakt tages bör man klarat av IELTS (international english language testing system) http://www.folkuniversitetet.se/templates/Page.aspx?id=12607.
Det behövs 8 i snitt av 9 och inte mindre än 7 på någon av de fyra delmodulerna för att komma ifråga. Krävs numer av alla sjukhus (och medical council) i NZ och Oz-land.

Kolla dessutom in era CV. Ett vanligt svenskt räcker inte, man måste sälja sig betydligt mer än vad vi är vana vid.

Hoppas detta hjälper lite i era efterforskningar.
Lycka till.

Ett oväntat besök

Mitt i värsta jourruschen fredag eftermiddag så ringde mobiltelefonen och någon pratade svenska. Det var fd medicinstudenten och nyblivna ST läkaren Tina som hade luskat upp sin gamle amanuens via nätet och undrade om det kunde bli någon visning av Wanganui Hospital. Tina och Fredrik var här för lite semester och klättring (oklart vilken ordning). Jättekul med besök så de stannade både på grillning och övernattning innan de fortsatte till sydön och lite bouldring.

Sir Edmund Hillary död

Världens mest kände Kiwi har gått ur tiden, 89 år gammal. En stor man som är mycket saknad här på NZ. Den ende Kiwi som varit riktigt känd i världen sägs det bla. Minnesprogrammen avlöser varandra och nästa vecka kommer han att begravas med en statsbegravning.

Vi har förstått att Hillary gjort många goda gärningar, genom att starta många olika goodwillprojekt här på NZ, skolor, utvecklingscentra mm, men framförallt för sherpas i Nepal.

En annan nyhet som slagit stort är att 2 tosiga australiensare nu stigit i land som de första att kajaka över Tasmanska havet. 3300 km och 60 dagar tog det. Hallå..?? De förlora ca 12 % av sin vikt och hade svårt att gå iland. Göran Kropp varning på sådan idioti säger jag.

Tongariro Crossing igen..

Så har också Åsa och Lotta gått Tongariro Crossing, denna tur av många ansedd som den bästa dagstturen i världen. När man ser bilderna förstår man varför, eller hur.

Lotta och Åsa med Sagan om ringens Domedagsberg i bagrunden.

Emerald Lakes i bagrunden och Blue Lake allra längst bak.

Lotta och Jörgen for vidare mot sydön och väntande husbil. De planerar att ta sig runt sydön på 10 dagar och flyga tillbaka från Queenstown.

Ett härlig besök har det varit med mycket grillning och några öl..hi-hi. Theo saknar redan Max. Min kompis skall leka med mig idag, var är han...

Mt Taranaki

Den fjärde Januari åkte Jörgen och Bobby till Mt Taranakis fot för att bestiga detta vackra berg som reser sig nästan direkt från surfstränderna och kohagarna till 2518 möh.

Vi började på ca 900 möh och efter en snabb klätrring stod vi toppen ca 3,5 timmar senare. Andfådda men mycket nöjda. Pa ca 2000 m höjd gick vi igenom molnen.
Väl uppe på toppen kunde vi se toppen på Mt Ruapehu, delar av slättten mot Wanganui till och delar av Tasmanska havet.
Mäktigt att sitta i snön och äta lunch. Vindstilla, soligt och i shorts/t-shirt.

Vägen ned gick snabbare men kostade en del på knä och lår.
Berget är fantastiskt vackkert och naturligtvis mytomspunnet. Det är också det mest bestigna i landet

På väg upp. Äntligen förbi molnen. Ganska brant eller hur ?

Sista biten upp mot Kratern..

Uppe i kratern och snön, på väg mot toppen

På toppen, 2518 möh.

Utanför VÅR kust !!!!

Kolla vad som fotograferades utanför kusten här i Wanganui. 4 dykare som brukar dyka och harpunfiska och plocka skaldjur (jo, det är tillåtet) såg denna best för 2 dagar sedan.

4.5 m lång och tydligen en ung hona. Grabbarna tog bilden genom att 2 höll den tredje upp och ned och doppade honom ned i vattnet. Vågligt på gränsen till sammanbrott.

Plötsligt blev det inte lika självklart att bada. Vi som trodde att dessa höll sig på andra sidan Tasmanska havet.

Cathedral Cove

Bara några bilder från ett par underbara dagar vid Hahei Beach och Cathedral Cove på Coromandels nordost sida. Vi paddlade in och ut i grottor och pausade på härliga stränder.




Till Catherdral Cove kunde man också gå ned, ca 40 min gångväg. Kul så att barnen också fick se detta. Max och Theo tävlade dit och var ordentligt trötta efteråt.

Vi avslutade det hela med att träna på kajaksurfning.

Nyårsafton 2007

Nyårsafton firade vi i Whitianga på Coromandel tillsammans med Jörgen, Lotta, Max och Vera. Ett kärt återseende. De hade med sig tidningar och choklad och knäckebröd från Sverige. Presenter från Sandra, Daniel och André var också mycket uppskattat.

Dagen spenderades på stranden med lek, snorkeling och lite kajakpaddling.

Nyår på NZ är lite av en utekväll. Vi lyckades få plats på Resataurang Salt precis nere vid Marinan. Dyrt men vilken god mat.

Därefter gjorde vi som många andra här på NZ. Man inväntade 12 slaget på stranden. Vi hade champagne och Coca cola med oss. Badade fötterna lite. Det var inte mycket raketer eftersom de skjuter man den 6 november på Guy Fawkes day. Lite raketer hade dock en och annan europe dock lyckats uppbringa, själv kom vi över några tomtebloss som vi brände till barnens förtjusning.

Strax efter 12 slaget kom det ett litet regn som dämpade festligheterna lite och vi kunde gå hem och lägga barnen.

Coromandel

Dagen efter annandagen drog vi med gänget till Coromandel. Coromandel är en halvö på norra nordön som hyser en vacker natur och glest befolkade byar. Tydligen börjar Auckland borna nu upptäcka stället och det byggs som aldrig förr. Många veckopendlar och kan köpa loss stora landbitar och bygga stora hus.

Vi hyrde in oss på stranden i Whitianga (uttalas Fitt-i-Anka) vilket i sig är lite märkligt. Vi bodde i alla fall som kungar och kunde njuta av att grilla, hoppa studsmatta och bada allt inom 30 m från vårt rum.
Åsa hade agerat reseledare igen och såg till att vi på kort tid åt god mat på fin restaurang, besökte "hot water beach" samt åkte glasbottenbåt.

Hot water beach är kul då det vid lågvatten avslöjas 2 stora varmvattenkällor, Dessa bubblar upp på stranden med 65 gradigt vatten. Man tar med sig en spade och gräver sig en grop och låter denna fyllas med eget valda delar av havsvatten, ca 21 grader, och käll vatten, ca 65 grader, sedan har man sitt eget spa på stranden!!

Glassboten båten tog oss runt fantastiska klippor och stränder och visade upp undervattenslivet. Vi fick hoppa i och snorkla från båten och såg både snappers och languster. Vi simmade till och med in i ett gigantiskt "blowhole". På kvällarna badade vi utanfär hotellet i solnedgången och vi kunde tom se en liten blå pingvin baby.

Den 30/12 var det dags bör Lasse, Kalle, Karin och Charlotte att forsätta mot Australien och vi väntade spänt på Lotta och Jörgen.
Vi tackade gänget för en trevlig tid och för att vi fick rå om dem så mycket. Vi hoppades naturligtvis att vi på 8 snabba dagar hann visa dem en inblick i allt det som Nya Zeeland är; Vulkaner, Gejsrar, Storstad, Hav och beach men framför allt en massa trevliga människor.

En Juldag på Wanganui River

På juldagen när de flesta andra firade julstrumpa gav vi oss iväg till den lilla byn Pipiriki igen. Vi ville visa våra besökare den flod som vi tycker är den vackraste vi sett, Wanganui River. Efter att ha tvinats åka ännu en gång på Parapara road kom vi fram. En jetboat tog oss ca 40 km upp längs floden till Bridge To Nowhere.

Så kallas denna bro mitt i ingenstans, mitt i regnskogen. Den byggdes på 1930 talet då man trodde att en väg skulle gå här till de nybyggarna som började att odla och hålla får här. Eftersom depressionen slog hårt mot Nya Zeeland så flyttade alla därifrån och regnskogen började växa igen. Det enda som finns kvar av civilisationen där nu är denna bro. Den är belägen ca 40 km från närmaste väg och hus mitt i den jättelika Wanganui National Park (som är lika stor som drygt Skåne)

Tyvärr duggade det på oss hela dagen men vi var vid gott humör för varmt var det i alla fall.

Lasse och Karin lyckades tom gå över en hängbro på stigen men det krävde mer premedicinering. På kvällen var det färsk pasta och spel som gällde. Vi hade fått spelet 500 av HippHipp gänget som nu invigdes. Mycket trevligt spel.

Julafton

En annorlunda julafton firades i Wanganui. Efter en lång och härlig frukost spenderade vi halva dagen på Ototoka Beach med att surfa och bada samt snäckletande. Eftermiddagen tillbringades med att förbereda maten och vänta på tomten.



Ute på grillen tillagades grillad hummer till förrätt och till huvudrätt grillades olika sorters kött inkluderande revben, lammracks och T-Bone. Vitt vin och rött vin. Alltså inte en endaste köttbulle eller sillarompa. Att försöka frammana julstämning i strålande sol efter en dag på stranden är ju inte helt lätt, trots försök med lite pynt, en mindre plastgran, hemmalagade lussekatter och pepparkakor. Glöggen vi gjorde från kryddblandning från Mårten och Thea var däremot väldigt god.



Tomten kom ända till Nya Zealand men hade då passat på att ta på sig kortbyxor. Man får ju hoppas att han tar på sig varmare kläder när han flög vidare till Sverige. Theo tyckte han var cool.

Det blev en del julklappar till barnen vilket var välkommet och våra tack går ut till alla som tänkt och skickat julklappar. Stort tack. Moa blev gladast för Harry Potter den sjunde boken och Maja för den femte filmen med Harry Potter.

Lasse, Karin och gänget

Så har nu gänget från Sverige anlänt. Hett efterlängtade. Efter att ha genomfört en snabb rundtur i det vulkaniska Nya Zeeland (Rotorua, Wai-o-Tapo och Mt Ruapeju) samt att Lasse fått testa öringvattnen så nådde de fram till Wanganui. De lyckades köra SH 4 (Parapara road) trots att vissa av dem har en viss höjdskräck. Men det mesta går ju med premedicinering.

De välkomnade med champagne och restaurangbesök på Indigo. Man måste ju naturligtvis äta lamm så fort som möjligt och där är det som godast. Det blev en del catching-up för alla och många mysiga skratt.

Jordbävning !!

Bara timmar efter att Lasse, Kalle, Karin och Charlotte landat så skakade hela Nordön av en av de större jordbävningarna på länge.

6.8 på Richterskalan och epicentrum 50 km utanför östkusten och staden Gisborne. Eftersom, epicentrat tack och lov, låg ganska långt under jordskorpan blev skadorna inte så farliga. Inga dödsfall men mycket skador i staden Gisborne. Vi kände skakningarna under ca 30-45 sekunder och Wanganui är bara ca 30 mil från Gisborne.

Så nu har vi haft både vulkanutbrott i september och jordbävning i december. Man undrar vad som kommer sedan.

Om man är intresserad av jordbävningar kan man kolla hur mycket det skakar på Nya Zeeland hela tiden. Där visas seismografisk aktivitet i realtid och man kan också kolla på större "skakningar" bakåt i tiden. Trevlig och informativ hemsida.

http://www.geonet.org.nz/

PS. Alla släktingar framme välbehållna efter en lång resa. Vi har pratat i telefon med dom igår kväll och idag 21/12 och 22/12 kör dom ett stenhårt sightseeing program upplagt av reseledaren själv, bla Rotorua, Öringfiske i Turangi (Trout Capital of The World :)!!) samt kort vandring i vulkan området runt Mt Ruapehu. DS

Sommarlov !!

Så har det varit avslutning på både dagis och skola. Sommarlovet har börjat.
För att fira detta så öppnade sig himlen på exakt samma sätt som man vant sig vid hemma. Idag har det efter 4 veckors strålande väder regnat typ 2ooo mm.
Hoppas nu inte detta håller isig inför julen, när vi planerat en massa utomhusaktiviteter.

På Theos avslutning igår var det dock solsken. Tomten kom och alla barnen uppträdde med sånger.

Moa och Maja lämnar nu delar av sina klasser för att flyttas upp till 6:an respektive 3:an.

Bild från Theos avslutingsfest.

Tredje Advent på Ototoka Beach

Bara några bilder från en härligt solig tredje advent på Ototoka Beach med tillhörande vattenfall. Sanden väldigt, väldigt finkornig och som synes "klibbig".

Så har vi fått ett härligt paket från Familjen Lauren med det bästa man kan önska sig inför julen. Saltlakrits, Kalle Anka Tidning och glöggkryddor bla.

Stort tack till er, kompisar.

Tongariro Crossing

Så har vi då varit iväg på Tongariro. Enligt alla möjliga guideböcker en av eller rent av den vackraste endags trekken i världen. Den går upp mellan två vulkaner och det mesta av turen går i höglänt vulkanisk terräng. Det är i detta område som de sista scenerna av Sagan om Ringen spelades in. Scenerna där Frodo och Sam klättrar upp för domedagsberget för att till slut bränna ringen.

Bobby och Moa gick denna 17 km långa tur som börjar på 1100 möh och går upp som högst 1886 möh för att sluta på 900 möh. Vi gick tillsammans med kollegan Semisi och hans pojke Noah. Vi gick upp till toppen som är efter ca 8 km för att sedan vända tillbaka till starten av rent logistiska skäl.

På förmiddagen gick vi inuti molnen men turen var på vår sida, så under eftermiddagen lyfte molnen och utsikten blev underbar. Man såg alla tre vulkanerna på samma gång ! ( Mt Ruapehu, Mt Nguarohoe, Mt Tongariro). Under turen ser man olika kratrar med olika färgade sjöar och väggar. Emerald Lakes, Blue lake, Yellow Lake, Red Crater.

En helt fantastiskt dag som avslutades med en kvart med fötterna i den kalla ån. Ljuvligt.