Abel Tasman

Abel Tasman är troligen den vackraste nationalparken i NZ. Säkert är att den är en av de allra minsta. Den ligger med böljande kullar täckta av tempererad regnskog och underbara stränder insprängda. Visserligen är det enormt mycket mer folk och hus och aktiviteter här än för 15 år sedan när Bobby var här senast. Detta spelar hur som helst ingen roll, detta är ett av Guds paradis.

Vi spenderade dagarna med att simma och bada i varmt väder och vatten. Moa och Åsa hyrde kajak och paddlade ut till "det delade äpplet". Tyvärr hyrs det inte ut kajaker till barn under 10 år och vår egen kunde vi inte ha med oss denna gång. Maja och Theo var hur som helst glada med att bara bada.

Efter några dagar kom familjen Landen ifatt oss och tillsammns gick vi en av sträckorna på den fina Abel Tasman coastal track. Lasses fot hade nu nästan helt läkt och vandrinssandlaerna kunde nuUpp och ned över kullar och ned till nästan öde stränder. Paradis. Eftersom turismen är så utbyggd här nu kunde man åka vattentaxi ungefär som stadsbussarna i Lund. Enda skillnaden är att vattentaxin inte försöker köra ihjäl cyklister.

Därför kunde vi i alla fall välja att gå en av de vackrare delarna på tracken som också denna räknas bland "NZ 10 great walks". Vi bodde kungligt på stranden i Kaiteriteri på gränsen till nationalparken.

Dagen efter for vi vidare mot Marlbororgh Sounds och för att hämta upp mormor och morfar som nu har landat i Wellinton- Familjen Landen lämnade vi på en båt i Anchorage Bay där de mötte upp en annan av sina vänner. en skön skille som heter Nils.