Maja fyller 7

Maja har fyllt sju och hade en bra födelsedag. På morgonen fick hon många presenter, bla ett nytt EyeToy tv spel, en surfbräda med Svampbob och en våtdräkt. Hon fick också härklammor, en klänning från Singapore och pysselböcker.




Det roligaste var anda alla som ringde och grattade från Sverige, och en egen film från bästisarna Karin och Charlotte.
På kvallen hade hon kalas med kyckling och klyftpotatis. Hela dagen forberedde sig Maja med inbjudningskort och dekorationer som hon inhandlat med Bobby. En Tweety kaka gjordes ocksa. Man kan hyra olika formar for att göra tårtor Mängder av karamell färger finns också att tillgå
Familjen Aiono var bjudna och kom och firade Maja.

Sent på kvallen somnade hon nöjd

Utbrott på Mt Ruapehu

Två dagar efter vi åkt skidor på berget, så blir det vulkanutbrott.!!

På bilden kan man se askan som lagt sig över centrala delar av vulkanen.

Lavan rann ner på andra sidan. Läs mer på länken nedan.

http://www.nzherald.co.nz/section/1/story.cfm?c_id=1&objectid=10465956


Visserligen inte lika stort som sist, 1996, men val sa att rökpelaren stod 2000 m upp i luften. Toppen och östra sidan nu täckt med aska och lava har runnit ned längs en av de svarta pisterna.


Ett offer för vulkanutbrott blev det.
Han hade varit högst upp i en "bergshytte" och fick rullande sten över sitt ena ben.
Benbrott, hypotermi och vulkanutbrott.
Finns detta överhuvudtaget i ICD-10???

En dag på stranden

Söndagen passerade med fint väder och besök på stranden. Stranden är stor och härlig. Sanden är svart och mycket finkornig. Detta beror på närheten till alla vulkaner och den höga järnhalten i sanden. Några mil längre norrut håller japaner tom på att utvinna järnet ur sanden.!

Vågorna och underströmmarna är stora och starka till följd av den snabbt stigande kontinentalsockeln. I söndags var det bara lite vind och nästan inga vågor, ändå var det fina surfvågor, som synes.

Barnen badade tom!!. På kvallen firade vi söndag med grillade lammkotletter som sig bör.


Telecom NZ verkar vara en parodi på gamla hederliga televerket. Dvs man är saker på att inget fungerar när man behöver hjälp och det är det enda som man kan vara saker på.
Som det kanske viktigaste monopolet på NZ verkar man vuxit ur sin kostym och bryr sig inte längre. Telecom NZ är det mest ustkällda bolaget de senaste fem åren på NZ. En härlig tv-dokumentär igår berättade om alla besvikna kunder. Någon hade väntat fem år på bredband trots att det hela tiden hette "in the near future". Nästan "indiskt-episka" proportioner på detta.
Vi kollar nu möjligheten att köra mobilt bredband för sådana master finns, det har jag sett själv Hoppas bara dom är inkopplade... :)

Sjukhuset

Vill bara starta med att be om ursäkt för de senaste inläggen. Svårt att få ordning på grafiken när man skall klippa och klistra från annan fil. Vill ju gärna skriva med prickarna, men de finns ju inte på sjukhusets engelska dator.

Wanganui har varit igenom besvärliga tider med bråk och offentlig byk. De flesta av bråkmakarna har nu avgått eller sparkats för ett halvår sedan, så förhoppningsvis kommer allt att lugna ned sig. Mitt intryck är att det bara kan bli bättre, vilket känns som en bra utgångspunkt.

Kirurgklinken är liten men har ett bra rykte och producerar en hel del.
Vi är tre överläkare och två registrars (ST-läkare). I tillägg har man ett gäng ”junior doctors” som nästan mest verkar vara svart arbetskraft. Vet inte riktigt hur man skulle beskriva dessa med svenska termer, AT korsat med olegitimerad arbetskraft. Hur som helst är det uppenbart är att de sköter nästan allt pappersjobb.

Jag kommer att jobba helt självständigt som man gör i anglosaxiska hälsovårdssystem. Jag gör vad jag vill (op-metod, röntgen etc), använder vilka material jag vill etc. Bara att beställa av chefsjuksköterskan.

Jag kommer att ha egen operationsdag 2 dagar i veckan, mottagning 1 dag. I övrigt så tillkommer ronder, administration, utbildning. En dag i månaden kommer jag att åka till Raetihi, 80 min bort, för att ha mottagning. I mina ögon förefaller inte schemat vara av sådan art att man jobbar ihjäl sig.

De allra flesta springer omkring i sina privata kläder, med alla möjliga juveler, ringar och klockor. Ingen ,nästan, har rock eller ”sjukhuskläder”. Det är heltäckningsmattor överallt utom på OP tack och lov. Undra egentligen vad man säger, helt vetenskapligt, om detta hemma i Sverige??

Man opererar de mesta förutom lever, pancreas och esofagus. Naturligtvis borde man också skicka både rectum och ventrikel till Wellington alt Palmerston North men denna lilla åsikt har jag behållt för mig själv ännu. Här finns ingen kärlkirurg eller thorax eller neuro. Närmaste kärlenhet är 45 min bort och thorax/neuro är 2 timmar bort. Helikopterservicen verkar dock nästan vara i Norge nivå.

Jag får helt enkelt återkomma om några veckor med detta. Hela första veckan har varit introduktion !!!. Jobbet börjar alltså på måndag med första bakjouren på tisdag.

Skidåkning på Mt Ruapehu

Den gångna helgen har vi spenderat på Mt Ruapehus branter. En märklig känsla att köra in och hyra skidor när det är 20 grader varmt. Hur som helst så lämnade vi palmer och härlig värme och körde 16 km upp för Mt Ruapehu för lite vårskidåkning. Vi landade på 1600 möh i ett vulkanlandskap. Lift upp till 2300 möh, som högst. Överst var det mest svarta pister och längre ned lite lättare. Sammanlagt fanns det 6 stolliftar och 4 släpliftar. Runt omkring var det stora möjligheter till off-piste men inte denna helg nu när säsongen är på väg mot sitt slut. Vi åkte på Turoa Skifield. På de andra sidorna om vulkanen finns det ytterligare två skidsystem, Whakapapa och Tukino.

















Snön var blöt och tung som vanligt på NZ men vi hade en kanonhelg i alla fall. Alla barnen var duktiga och Theo mötte en del hurrarop. Tydligen är det ovanligt med så små hjälmfotingar här. När det blev molnigt eller blåste upp ville Theo dock helst fika eller åka hem. Enligt Åsa är han lik Bobby; ”lyxåkare”.


Mt Ruapehu är en aktiv vulkan med sitt senaste utbrott 1996 men med årlig aktivitet. Med sina 2797 möh är det Nordöns högsta berg. Bakom den ligger 2 andra vulkaner, Tongariro och Ngauruhoe, som användes i inspelningen om Sagan om Ringen. Sagan om Ringen är alla stolta över och de flesta kartor och turistbroschyrer idag har utmärkta ”ringar” som indikerar inspelningsplatser från filmerna. Ungefär som förr i Sverige när kartorna indikerade fornminne eller utsiktsplats.

Som alla märker är det betydligt vanligare med Maoriska namn än med engelska på orter, berg, floder. Tro inte att vi har problem med att lära oss dessa namn. Ibland är det omöjligt med alla vokaler som finns i detta språk och alla andra polynesiska språk. Kolla bara på dessa, Whakapapa, Whangarei, Wanganui, Whakatane, Whangamomonoa, Whakamaru, Waiouru, Wairoa, alla städer på Nordön. Inte lätt att veta var man skall och inte skall.

Ha det bra allihop

Huset i Wanganui

Vi har flyttat in på Sjukhusområdets baksida. Sex hus tillsmammans på en härligt stor gård/gräsmatta. Huset har tre sovrum och ett kombinerat vardagsrum och kök/matplats med öppen lösning och högt i tak.

Mycket trevligt och funktionellt, tyvärr är ju byggnads-standarden engelsk med allt vad det innebär. En-glas förster, 3 mm isolering, el-element, kranar utan blandare, etc. Står bara vädrets makter oss bi så fryser vi nog ändå inte ihjäl.
En viss fuktkänsla finns det däremot, det blir ju gärna så när man inte har fuktspärrar och blandar trä, plast och rostfritt i inredningen.

















Gården däremot är stor och vi har redan dragit upp en mindre fotbollsplan. På området växer citron träd, eukalyptus, kallor, mimosaträd bla. Vi delar visserligen området med de andra husen men ingen annan verkar bry sig så det känns som ”vår”.





















































Tyvärr verkar det här med bredband bli en besvärlig historia. Trots att jag försökt med alla möjliga hot fungerar det inte. Det finns inte tillräckligt med portar, alltså fysisk plats för Tingstedts bredband.
Synd att det inte är mer som Indien här där man som Fredde och Maria kan hota eller muta. Det funkar inte här. Alla vill vara vänliga och när de inte kan hjälpa blir det nästan som i Kina, mer eller mindre gråvita/vita lögner/ursäkter så att alla kan ”keep a good face”.

Wellington

Forsta helgen pa Nya Zeeland spenderade vi med att aka till huvudstaden Wellington. Bobby var tvungen att visa upp sig for att permanenta sin provisoriska legitimation. Det gick pa ca 15 min. Han visade upp sina orginal handlingar betalade ytterligare 2000 kronor och fick en stampel. Trams.

Wellington var i alla fall en harlig stad. Ca 400 000 invanare belagen vid havet i en bukt. Berg runtomkring och manga hus klattrar langs bergsvaggarna. Hur dom vagar ar en annan fraga. Precis under staden gar en stor spricka mellan Asiatiska och still havs plattorna. Jorbavningar har dom nagra om aret. Man kan till med se forskjutningen strax utanfor staden.
Naval, Wellington var mysigt med manga harliga cafeer och restauranger, en mycket fin beach mitt i centrum, stamningen paminde mycket om Goteborg.
Vi gick pa nationalmuseeum som var roligt for det var mycket hands-on for barnen. Man ar ju inte precis van vid att man far rora vid nastan allt pa ett nationalmuseeum.
Vi var ocksa pa nagra magnifika lekplatser som Theo nastan vagrade lamna.
Botaniska tradgarden, parlamentet och bikupan (regeringsbyggnaden) hann vi ocksa med samt att inhandla lite klader till Asa.

Tyvarr glomde vi kameran hemma sa bilder fran wellington kommer senare nar vi varit dar igen.
Pa vagen hem forsokte vi rakna far men tjejerna slutade vid 2000 och da hade vi bara kort nagra av de 19 milen hem....

Tack for alla kommentarer pa sidan, ett lite kul satt att kommunicera aven om det ar ett oppet forum.
Till Lotta och Ulrika sa kommer vi att forsoka kolla in vad som ar bra for att gora dvs tips and tricks when in NZ.

Halsa alla

Framme på Nya Zeeland

Äntligen framme på Nya Zeeland.
Vi har varit busy denna första veckan och fixat allt från bankkonto till registrering av legitimation.

Vi landade utan problem i Auckland och fick sedan en liten chock när vi klev på ett 10 sitsigt flygplan någonstans utanfor en reparationshangar for att flyga till Wanganui.

Stewarden som hjälpte oss tog sedan av sig kavajen och flög planet. Tack och lov sa gick det bra och alla somnade utom Åsa som njöt av alla vackra vulkaner som stack upp ovanfor molntäcket.

På flygplatsen kom två trevliga kvinnor och mötte oss. De gav oss var hyrbil som vi far ha tills vi köper en egen. De hade till och med fyllt kylen med mat sa att vi slapp tanka på det.

Helt fantastiska dessa människor

Vädret är något kallare än vi tänkt oss, ca 15 grader sa tröjor får vi tydligen ha några veckor till.

Vi hörs snart igen
Fam Tingstedt

Hajtunneln i Singapore

Andra dagen i Singapore åkte vi till deras egen "picknick/utflyktsö" Sentosa Island. Vi åkte linbana dit och väl på ön kunde vi vandra omkring i en vacker botanisk trädgård, kolla in Underwater World med hajtunnel (83 m lång) samt bada på någon av de många stränderna




Vi stannade hela dagen och framför allt på akvariet. Vi älskar ju hela familjen att studera djurliv och natur. Theo var mycket imponerad av Noshörningsfisken, Moa av hajarna och Maja av den blå kirurgfisken. Åsa stannade länge vid sjökossan (Dungo)






Vi han med ett bad i det varma vattnet (27 grader) solnedgång och Pizza innan vi åkte tillbaka.





Både Theo och Maja har redan insett vad det betyder att vara ett blont barn i Asien. Många kramar, klappar och foton har det blivit.

Singa Pura (Lejonets Hamn)

Efter en lång flygresa landade vi till slut i Singapore. Efter att ha polletterat alla väskorna på flygplatsen tog vi taget in till staden och vårt hotell.

Det var ganska tufft for alla i familjen att börja en ny dag kl 06.00 när klockan faktiskt närmade sig 23.00 svensk tid och inga barn hade sovit på planet.

Vi hade tur som fick vart rum redan kl 9 sa vi kunde ta några timmar på sängen innan vi gjorde en sightseeing-runda i Singapore. Vi såg bla den välkomnande lejon-hanen i hamnen och alla fina kvarter runt parlamentet och Raffles Hotel.





Alla barnen introducerades på det tuffa sättet till de lite mer kryddstarka asiatiska maträtterna. Moa åt, Maja drack och Theo vägrade.

På söndagen innan vi flög vidare så köpte vi en blixt till nya kameran och kollade in Singapores världsrekordförsök i Badanke-race. Gula badankor med svarta solglasögon, troligt ursprung Stockholms Insomnade Vattenfestival. Tyvärr blåste det åt fel håll så vi tror inte de slog rekordet.

Barnen har dock alla varit helt fantastiskt tålmodiga och glada trots det tuffa klimatet i Singapore. Luftfuktigheten är för hög för grabbarna i alla fall. Vi svettas.

Snart avresa

Sista bilderna på familjen innan avresa.





Hej då Lund