Olycksfågeln

Bara för att man flyttar till andra sidan jordklotet så blir man inte av med vissa laster eller ovanor.
Åsa har sin lilla ovana med oförutsedda händelser kvar. Denna gång skulle hon ut och springa. Hann ca 500 m, sprang och kollade på floden och den vackra solnedgånegn när hon snavade på plan grusgång, misslyckades med att hålla balansen och hacka upp sitt knä.

Barnen tyckte det var jättesynd om henne men tyckte sedan det var jättebra när de fick en show utan like innan sängdags. Istället för saga blev det, hur man tvättar ett sår, hur man bedövar ett sår, hur man syr ett sår med sju stygn och hur man sätter på ett stort plåster.

Nåväl slutet gott, om ca 10 dgar när stygnen tas.

Läger och Magsjuka

Hej alla glada vänner som läser det här.

Den gångna veckan har vi haft det lite busy. En del arbete på sjukhuset med jour.
Moa har varit enormt modig och duktig som åkt iväg på läger med sin nya klass. Efter bara 2 veckor i klassen försvann hon iväg med dem 60 km bort upp i bergen till ett camp. Där fick dom lite "teambuildning" . Dom körde orientering, klättervägg, Flying Kiwi, Bungy, kayaking och High Ropes. De flesta aktiviter talat för sig själv, men Flying Kiwi kan nämnas. Där skickas man upp som ett omvänt Bungy hjälpt av kompisar som drar i linor. Moa älskade det. Att sova över var av naturliga själ svårt så pappa körde och hämtade och lämnade....

Samtidigt led resten av familjen av svår magsjuka, hemhämtat av Theo Noshörning.
Moa och Bobby insjuknade lite senare så lägret och hämtningen stördes inte, bara helgen.... :)

PS det är bra att akta sig för solen. Här nere där de levt ett helt liv utan Ozon lager så är hudcancer bara ett vanligt sjukdomstillstånd. Ungeför som vanlig snuva. Man går till doktorn och får lite skinn bortskuret. Det är hystersikt vanligt med hudcancer här.
Man kan bara sola ca 10 min här jämfört med 1 timme hemma för samma effekt...

Labour Weekend i Rotorua

Den gångna helgen var "labour weekend". Labour day, första maj, var måndag 22/10. Här på Nya Zeeland så undrar man vad det egentligen betyder. Tydligen är det bara Japan som har en större del av den arbetsföra befolkningen som arbetar mer än 50 timmar i veckan, 35 % på NZ och 39% i Japan. Jämförelsevis är samma andel i Sverige 3% enligt denna OECD rapport som publicerades igår.

Vi har hursomhelst varit i Rotorua på Nordöns nordcentrala del. Rotorua är känt för sin geothermala (vulkaniska) aktivitet men också för sin tydliga Maori kultur/tradition. Dessutom är det lite av en huvudort på Nordön för all form av friluftsaktivitet från Helikopterflygning och Bungy till Rodel och Spa bad.

Vägen till Rotorua från Wanganui är vacker och går rakt igenom de centrala vulkaniska landskapen på ca 1000 m höjd. State Highway 1 (SH-1) skiljer sig endast från alla andra vägar genom att den har en 1 m bred vägren. Inga andra vägar har det. Annars är det enkelfiligt och 100 km/h som gäller. Det tar alltså tid att köra.

I Rotorua hann vi titta närmare på Kiwi Encounter, Wai-o-Tapo Geothermal area, Te Puia Maori Museum, Åka Sky-ride till toppen av stadsberget och åka rodel ner igen. Vi gick på Spa och åt thailändskt, amerikanskt och nya zeeländskt.

På Kiwi Encounter arbetar man med att kläcka Kiwi ägg och uppfostra dom i ca 6 månader innan de släpps igen. Endast 5% av Kiwi fåglarna överlever idag förbi sin 6-månaders dag, Detta trots att fågeln blir 40 år. Tyvärr är den för liten för att klara sig innan dess. Illrar, pungråttor och hundar dödar dem. Stammen sjunker med ca 5% varje år trots stora insatser från alla på NZ.

Vårt gäng var glada över att se tre stycken levande i sin rätta miljö + alla små söta "bebisar".

Wai-o-Tapo var spännande med kokande geggamoja, rykande kratrar och sjöar färgade olika av olika grundämnen.

Te Puia var intressant med en guidad tur och ännu mer insikt i Maori kulturen. Vi fick se både en riktig Haka, lyssna på Maori musik och träffa killen här nedan. Moa och Maja planerar en Tingstedt Haka nu.....

En intensiv helg avslutades med en eftermiddag i Taupo vid stranden av Lake Taupo, NZ största sjö. Lite rek för kommande äventyr... På vägen hem över höglandet fick vi se de tre majestätiska vulkanerna , Ruapehu, Ngauruhoe och Tongariro samtidigt i kvällsolen.

En vacker avrundning av helgen......

Musik

Man kan inte påstå att NZ tillhör fronten på världens musikscen. Det tuggas mest gamla engelska klassiker och amerikansk mainstream på radio och TV.
Indiescenen är enligt mina mått inte heller så stor.
För den som vill lyssna till NZ musik så är bestsäljarna just nu (och de bästa banden..!!)

The Phoenix Foundation (Pink Floyd möter Oasis stuk, senaste plattan heter Happy Ending)
Anika Moa (Singersong writer, senaste In Swings the Tide)
Salmonella Dub (reggea möter Indie stuk)
och de nya Over The Atlantic. (Indie)
För att lyssna klicka på länkarna;

http://salmonelladub.com/player/player.html
http://www.myspace.com/overtheatlanticband
http://www.thephoenixfoundation.co.nz/
http://www.myspace.com/thephoenixfoundationnz
http://www.myspace.com/anikamoa

Årets vinnare på galorna har varit Liam Finn sonen till Neil Finn (Crowded House) och Brooke Fraser (lite som "lite-Norah Jones")

Själv lyssnar vi mest på våra nya album med Springsteen (Magic är verkligen Magic) och Good Charlotte. Foo Fighters senaste är också bra.
Här kan man t.o.m låna (och sedan kopiera till I-Tunes) de senaste skivorna på biblioteket for 5 kronor i veckan. Inte dåligt....

Theo har börjat skolan

Theo har idag börjat skolan. Han har börjat pa Montessori skolan "Wanganui Preschool".
Det gick alldeles utmärkt tills det blev dags för fika och då upptäckte han att fikadrottningen var inte kom/var där. Hans fröken Polly tog bra hand om honom. Han har i varje fall inte sagt att han inte vill gå imorgon, så vi tar det som ett gott tecken.
Lite smart är han, när han kom hem frågade han Åsa vad vissa saker betydde som han hört flera gånger under dagen, som good och come. Han uttalade de t.o.m med lite dialekt, den här gången på irländska eftersom det är därifrån Polly kommer.

Moa har börjat finna sig till rätta redan och är fantastiskt duktig på engelska. Förstår mycket och uttrycker sig bra. Hon har idag varit hemma hos en klasskompis och lekt alldeles själv. Stort steg.
Maj kämpar på och vi tycker hon klarar sig bra men själv känner hon sig lite orolig så vi peppar vidare..

Det var kanon i torsdags med ett paket från Syskonen Tingstedt i Sverige. Försenade presenter till Maja och Theo och förtidiga till Moa. Det kom kan man säga som lite plåster på såren efter en tuff vecka.

Where's my appendix?

När man skall skriva ut någon som nyss blivit blindtarmsopererad från sjukhuset så är detta inte det första man förväntar sig höra som fråga angående själva vårdtiden.
Men det är inte ovanligt att Maorirer vill ha all sin vävnad med sig från sjukhuset.
Tyvärr var jag inte så förberedd på frågan så det tog lite för lång tid att svara, men det fanns förståelse. Till slut hittade vi den lilla masken på patologen.

Att behandla och vårda Maorier kräver en del kunskap om deras seder och traditioner.
Alla nyanställda och det gäller väl mest ignoranta utlänningar som mig får utbildning i detta vid "employment orientation".
De 2 viktigaste saker att komma ihåg är att Whanau (släkten) är mycket mer involverad än i Sverige och man lyssnar mycket till de åsikter som framförs inom varje whanau.
Av vikt är också att lära sig skillnaden mellan tapu och noa. Tapu är heligt och noa är vanligt.
De får inte blandas. Tapu är huvud och ända är noa. Av denna anledning så skall man inte sitta på en kudde, det skulle bryta mot tikanga (sederna) (jag kan iof tänka mig andra anledningar oxå till att inte sitta på en kudde :)...).

För den som vill läsa mer om Maorier och deras historia, kolla in ttp://www.treatyofwaitangi.govt.nz/
Här kan den intresserade läsa hur en översättare faktiskt blev den som delvis förseglade ödet för Nya Zeelands maorier. Utan uppsåt visserligen, men "fredsuppgörelsen" mellan engelsmän och maorier har faktiskt lite olika ordalydelse på de olika språken. Detta debatteras flitigt än idag och då skall man veta att maorier har det väldigt mycket bättre än aboriginer i Australien.

Om någon vill jobba i landet(NZ) rekommenderas boken Medical Practice in New Zealand av David Cole. Den ges ut av Medical Council NZ (http://www.mcnz.org.nz/) .

I den boken finns oxå en del nya zeeländska medicinska termer att lära sig så man förstår snacket mellan syrror och mellan patienter. Tex wicked, squiz, spew och soot. Klarar ni av dom så lär jag gärna ut fler kolloqiala termer.

Sky TV

Vi har skaffat lite kabel-digital.
Äntligen kan man se mer Rugby, nu på tree kanaler Sky sport samt på den speciella Rugby Channel.
Skämt åsido, nu kan vi alla se rikrig fotboll från Champions league, Italien, England, Frankrike och Tyskland. Inegn spansk liga dock eller allsvenska men väl både A-league (australien) och den amerikanska ligan.
Lite andra kanaler också. Det behövs i varje fall i dagar somn dessa. Efter 2 dagars uppehåll i blåsten har vi nu igen haft kuling vindar med stormtoppar i fyra dagar.
Hur kan det blåsa så mycket????????

Full Fart På Sjukhuset

Nu börjar Bobby komma mer och mer in i jobbet. De första veckornas lugna introduktion har bytts till de senaste veckornas mängder av mottagningar, skopier och hudcancer dagar.
Man är lite som en "distriktsläkare-super" här. Det är en väldigt blandad kompott man bjuds på och ganska långt från universitetsjukvården i Lund.
På en mottagning kan allt från bröstcancer till tånaglar, Crohns sjukom, hyperparathyreoidism och hemorrojder komma. Det absolut vanligaste är dock all hudcancer. Jag kommer att ha en operationshalvdag i veckan för bara detta och jag har redan lärt mig och använt vissa plastik-kirurgiska tekniker.

Avdelningen är lugn. Underläkarna fixar allt!!! Man bara berättar vad man tänker och tycker så händer det. Fantastiskt. Tyvärr deltar inte sjuksystrarna i ronderna (de måste dela ut mediciner då) så deras input missar man ibland nästan helt.

Försöker ordna lite undervisning här och börjar snart en liten föreläsningserie för underläkarna inom kirurgi. Kör 30 min i veckan med mitt gamla kandidatmaterial och lite nytt.

Journalerna här är en katastrof. Mycket få journalanteckningar, knapphändig sköterskedokumentation. Märkte detta när jag försökte skaffa mig en bild av en patient som jag hittat med gastrinom. Inte lätt att följa historiken. Faktum är att all journalföring här skulle få våran SOS och HSAN att gå i taket av indignation.
Gastrinomet hoppas jag att vi hittar lokalen på, tyvärr måste vi skicka patienten sedan till Wellington/Auckland.

Att hela dagarna prata engelska och göra sig förstådd på ett bra och enkelt sätt kan verka lätt emellanåt men jag måste medge att man är trött i huvudet efter en dag full med remisser, då är det skönt att stå med en coloskopi i 30 minuter och bara tänka på det.... :)

Skolan börjar

Så har Moa och Maja börjat skolan. Moa har börjat i en 5-6 års klass och Maja i en 1-2 års klass.
Första dagarna har varit tuffa för våra tjejer. Känner ingen och förstår inget. Båda har manglats ganska hårt dessa första två dagar.
Moa och Maja får stödundervisning den första terminen och eventuellt längre. De går ett program som heter ESOL (english for speakers of other languages).
De träffar Mrs Wilson varje dag för detta. Mrs Wilson är en äldre mormorslik lärare som har varit räddningen dessa dagar.

De andra lärarna, Ms Wyatt och Miss Ward, tycker vi också är bra men Moa och Maja upplever dom som lite "stränga", men välkommen till verkligheten och en annan värld.....

Vi tycker att tjejerna är enormt modiga och tror att det kommer att bli bra till slut, men vi har alla varit lite tagna av dessa dagar. Mycket peppande och diskuterande.

Theo har också haft det tråkigt nu när lekkamraterna försvunnit. Idag har han för att roa sig stått och kissat på toaletten. För att krydda läget lite stod han på sin nya skateboard och försökte gunga in strålen...
Det blir nog bra när han börjar sin Montessoriskola nästa vecka.

Psykologhjälp mot förlust

Dagen efter förlusten mot Frankrike har hela NZ bara pratat om All Blacks.

MorgonTV och nyheterna hade bara detta inslag. Andra nyheter föll till andra plats. Psykologer var inbjudna för att prata om hur man hanterar förlusten och sorgen. Förbundskaptenen sparkades redan på natten, och det enda man tycks kunna trösta sig med är att Australien råkade ut för samma öde. Överraskningsförlust mot England.

"Nationalsorg"

Solen gick i moln på Nya Zealand idag när All Blacks otroligt nog förlorade kvartsfinalen i rugby VM. Man tycker synd om denna lilla nation som endast har sina rugbyhjältar att vara stolta över i sportväg.
Rugby är en fantastisk sport i alla fall. En gentlemannasport där det inte klagas eller gnälls. Varken på planen eller i media, trots att det stod mycket klart att NZ blev bortdömda idag har man bara kallt konstaterat detta. Det gäller både spelare och kommentatorer, inte som i Sverige/övriga idrotter där repriser och överklagande hade haglat. NZ var överlägsna, men så är det.
All Blacks bevisade igen var alla retat dom för; "Bäst i världen mellan VM".

Tack till alla er som lämnar kommentarer. Jättekul, får oss alla att känna oss lite mer delaktiga.
Niklas tyckte det var tyst på Vincentforum och det är väl bara att hålla med. Anledningen tror jag att många håller på att jobba sig in höstmörker/depp. Antingen kommer ni hit till våren eller så ger alla järnet på kommande Vincent.

Theo fyller 3

Theos födelsedag har precis tagit slut. Var store pojke har somnat sött med sina presenter. Tre bilar (stora maskiner), skatebord med tillhörande hjälm och skydd, samt lite böcker, en "cabbe", en noshörning och Mekkano-lego.

Theo var mycket nöjd med dagen.
Han hade beställt mat på Burger King och lek på den stora lekplatsen Kowhlai Park.



I Kowhlai Park finns en lekplats som är stor som 5 fotbollsplaner och dessutom en stor omkringliggande park. Har finns lekställen i form av piratskepp, riddarborg (med omkringliggande vattengrav!!) bläckfisk gungor, linbanor etc.)

Dessutom en liten tågbana som går runt i parken, den beställde Theo en åktur i.
















På eftermiddagen fikade vi hemma och åt av Theos egenhändigt gjorda brandbil.





Mycket gott. Alla lekte i trädgården, glada åt den mojnade vinden och den härliga solen.

Imorgon blir det spännade när Moa och Maja börjar skolan. Theo får vänta en vecka till på sin skolstart.

Blåst och "All Blacks"

Det blev ingen bestigning eller närkontakt med Mt Taranaki/Egmont. Det blåser och blåser.

Märkligt nog är vädret bra, sol och varmt men det har blåst kuling nu i 8 dagar.

Det berättas för oss att det är vanligt under vårmånaderna. Bara att stå ut med. Denna kuling kan alltså blåsa 6 veckor till !!

Inte för att man det gör hur mycket som helst, men vissa havs och bergsaktiviter blir ju lidande/inställda.

Vi har istället varit i den närmsta större staden här; Palmerston North.

Ca 90 000 inv, dvs dubbelt så stort som Wanganui, men herregud vilken ökenstad. Utsketet på en åker, inga berg, floder, hav eller skog. Inga höghus ( jordbävningsrisken), ungefär som ett förvuxet Boden.

Vi shoppade en del, bla till Theos födelsedag. Han skall få en bil berättar han för oss- Det har han bestämt. En skop-bil.

Theo är ofta glad men pratar ofta om Sverige. Han vill åka till sin morfar och mormor, och haan saknar sina kompisar, Daniel, Jakob och lille Simon.


Theo och Maja lyckades förlägga hans collegejacka igår så nu har han fått en ny. En All Black tröja. Mycket stolt. Till och med Theo har fattat att det är något speciellt med All Blacks.


Man kan tycka att det är mycket fotboll i Sverige när det är EM och VM men det är INGET mot vad dom satsar här. VM i rugby....wow.
Varje dag sänder dom direkt, 1 timme, från en studio i Frankrike där VM går. De diskuterar taktik, skador etc. På "One News" (deras Rapport) går ca 20 % av nyhetstiden till att förmedla nyheter om rugbylaget.

Matcherna är bara en om dagen. NZ spelar 1 gång i vecka. De har vunnit sina 4 gruppmatcher och imorgon är det kvartsfinal mot hemmanationen. Hela landet står mer än stilla. Som 1994 fast mer.


Vi kommer att kolla. Har ni möjlighet så kolla in deras "Haka", dvs deras hälsning till andra laget. Den är mäktig.


Imorgon fyller Theo 3 och idag har han bakat en Bil kaka. Mer om det imorgon.

Kyla från syd

Tydligen är det så att det kan komma vindar direkt från sydpoolen via Tasmanska havet hit upp. Det hände i natt. Sydön täcktes av snö och vi i Wanganui hade frost. Så snart solen gick upp så blev allt bra igen och dom räknar ändå med 16 grader idag.

Vi kollar nu möjligheten for lite web-kamera chat som Macke och familj vill prova. Jag kan ju säga att hoppet finns. Skype, däremot tror jag man kan lägga ned direkt i detta land som så att säga tog godståget från IT perrongen.

Kanske något for Jonas Hakansson som i alla fall börjat springa pa IT perrongen nu...

Denna veckan har jobbet börjat på riktigt. Massor av mottagning eftersom jag ju ännu inte "träffat" eller "skaffat" egna patienter. Måste alltså först träffa många patienter som jag sedan kan operera själv. Det finns en hel del att fundera på har. Svensk effektivitet = hög produktion kontra egenbestämmande för patient/doktor = förtroende och trygghet.

Inte självklart

Vi hoppas på ett besök vid foten av den fantastiska Mt Egmont i helgen, med det hela är väderberoende. Vi får se.

Äntligen bredband !

Plötsligt svängde Telecom NZ och bredbandet anlände i en hast. Glädje, nja...
Satte in installations-CDn och fick besked att det gick verkligen inte med ett operativsystem pa svenska... Taket lyfte.
Fick dock tag i en trevlig person på Telecom som lyckades guida oss rätt så nu har vi två bärbara datorer som fungerar så nu hoppas jag att Ni skall kunna läsa inläggen på svenska med alla prickar rätt.
Det är ju inte samma speed som hemma det här bredbandet och av någon anledning så beräknas trafikmängden här, upstream och downstream så det gäller att surfa smart som dom säger....hm..