Nyårsafton 2007

Nyårsafton firade vi i Whitianga på Coromandel tillsammans med Jörgen, Lotta, Max och Vera. Ett kärt återseende. De hade med sig tidningar och choklad och knäckebröd från Sverige. Presenter från Sandra, Daniel och André var också mycket uppskattat.

Dagen spenderades på stranden med lek, snorkeling och lite kajakpaddling.

Nyår på NZ är lite av en utekväll. Vi lyckades få plats på Resataurang Salt precis nere vid Marinan. Dyrt men vilken god mat.

Därefter gjorde vi som många andra här på NZ. Man inväntade 12 slaget på stranden. Vi hade champagne och Coca cola med oss. Badade fötterna lite. Det var inte mycket raketer eftersom de skjuter man den 6 november på Guy Fawkes day. Lite raketer hade dock en och annan europe dock lyckats uppbringa, själv kom vi över några tomtebloss som vi brände till barnens förtjusning.

Strax efter 12 slaget kom det ett litet regn som dämpade festligheterna lite och vi kunde gå hem och lägga barnen.

Coromandel

Dagen efter annandagen drog vi med gänget till Coromandel. Coromandel är en halvö på norra nordön som hyser en vacker natur och glest befolkade byar. Tydligen börjar Auckland borna nu upptäcka stället och det byggs som aldrig förr. Många veckopendlar och kan köpa loss stora landbitar och bygga stora hus.

Vi hyrde in oss på stranden i Whitianga (uttalas Fitt-i-Anka) vilket i sig är lite märkligt. Vi bodde i alla fall som kungar och kunde njuta av att grilla, hoppa studsmatta och bada allt inom 30 m från vårt rum.
Åsa hade agerat reseledare igen och såg till att vi på kort tid åt god mat på fin restaurang, besökte "hot water beach" samt åkte glasbottenbåt.

Hot water beach är kul då det vid lågvatten avslöjas 2 stora varmvattenkällor, Dessa bubblar upp på stranden med 65 gradigt vatten. Man tar med sig en spade och gräver sig en grop och låter denna fyllas med eget valda delar av havsvatten, ca 21 grader, och käll vatten, ca 65 grader, sedan har man sitt eget spa på stranden!!

Glassboten båten tog oss runt fantastiska klippor och stränder och visade upp undervattenslivet. Vi fick hoppa i och snorkla från båten och såg både snappers och languster. Vi simmade till och med in i ett gigantiskt "blowhole". På kvällarna badade vi utanfär hotellet i solnedgången och vi kunde tom se en liten blå pingvin baby.

Den 30/12 var det dags bör Lasse, Kalle, Karin och Charlotte att forsätta mot Australien och vi väntade spänt på Lotta och Jörgen.
Vi tackade gänget för en trevlig tid och för att vi fick rå om dem så mycket. Vi hoppades naturligtvis att vi på 8 snabba dagar hann visa dem en inblick i allt det som Nya Zeeland är; Vulkaner, Gejsrar, Storstad, Hav och beach men framför allt en massa trevliga människor.

En Juldag på Wanganui River

På juldagen när de flesta andra firade julstrumpa gav vi oss iväg till den lilla byn Pipiriki igen. Vi ville visa våra besökare den flod som vi tycker är den vackraste vi sett, Wanganui River. Efter att ha tvinats åka ännu en gång på Parapara road kom vi fram. En jetboat tog oss ca 40 km upp längs floden till Bridge To Nowhere.

Så kallas denna bro mitt i ingenstans, mitt i regnskogen. Den byggdes på 1930 talet då man trodde att en väg skulle gå här till de nybyggarna som började att odla och hålla får här. Eftersom depressionen slog hårt mot Nya Zeeland så flyttade alla därifrån och regnskogen började växa igen. Det enda som finns kvar av civilisationen där nu är denna bro. Den är belägen ca 40 km från närmaste väg och hus mitt i den jättelika Wanganui National Park (som är lika stor som drygt Skåne)

Tyvärr duggade det på oss hela dagen men vi var vid gott humör för varmt var det i alla fall.

Lasse och Karin lyckades tom gå över en hängbro på stigen men det krävde mer premedicinering. På kvällen var det färsk pasta och spel som gällde. Vi hade fått spelet 500 av HippHipp gänget som nu invigdes. Mycket trevligt spel.

Julafton

En annorlunda julafton firades i Wanganui. Efter en lång och härlig frukost spenderade vi halva dagen på Ototoka Beach med att surfa och bada samt snäckletande. Eftermiddagen tillbringades med att förbereda maten och vänta på tomten.



Ute på grillen tillagades grillad hummer till förrätt och till huvudrätt grillades olika sorters kött inkluderande revben, lammracks och T-Bone. Vitt vin och rött vin. Alltså inte en endaste köttbulle eller sillarompa. Att försöka frammana julstämning i strålande sol efter en dag på stranden är ju inte helt lätt, trots försök med lite pynt, en mindre plastgran, hemmalagade lussekatter och pepparkakor. Glöggen vi gjorde från kryddblandning från Mårten och Thea var däremot väldigt god.



Tomten kom ända till Nya Zealand men hade då passat på att ta på sig kortbyxor. Man får ju hoppas att han tar på sig varmare kläder när han flög vidare till Sverige. Theo tyckte han var cool.

Det blev en del julklappar till barnen vilket var välkommet och våra tack går ut till alla som tänkt och skickat julklappar. Stort tack. Moa blev gladast för Harry Potter den sjunde boken och Maja för den femte filmen med Harry Potter.

Lasse, Karin och gänget

Så har nu gänget från Sverige anlänt. Hett efterlängtade. Efter att ha genomfört en snabb rundtur i det vulkaniska Nya Zeeland (Rotorua, Wai-o-Tapo och Mt Ruapeju) samt att Lasse fått testa öringvattnen så nådde de fram till Wanganui. De lyckades köra SH 4 (Parapara road) trots att vissa av dem har en viss höjdskräck. Men det mesta går ju med premedicinering.

De välkomnade med champagne och restaurangbesök på Indigo. Man måste ju naturligtvis äta lamm så fort som möjligt och där är det som godast. Det blev en del catching-up för alla och många mysiga skratt.

Jordbävning !!

Bara timmar efter att Lasse, Kalle, Karin och Charlotte landat så skakade hela Nordön av en av de större jordbävningarna på länge.

6.8 på Richterskalan och epicentrum 50 km utanför östkusten och staden Gisborne. Eftersom, epicentrat tack och lov, låg ganska långt under jordskorpan blev skadorna inte så farliga. Inga dödsfall men mycket skador i staden Gisborne. Vi kände skakningarna under ca 30-45 sekunder och Wanganui är bara ca 30 mil från Gisborne.

Så nu har vi haft både vulkanutbrott i september och jordbävning i december. Man undrar vad som kommer sedan.

Om man är intresserad av jordbävningar kan man kolla hur mycket det skakar på Nya Zeeland hela tiden. Där visas seismografisk aktivitet i realtid och man kan också kolla på större "skakningar" bakåt i tiden. Trevlig och informativ hemsida.

http://www.geonet.org.nz/

PS. Alla släktingar framme välbehållna efter en lång resa. Vi har pratat i telefon med dom igår kväll och idag 21/12 och 22/12 kör dom ett stenhårt sightseeing program upplagt av reseledaren själv, bla Rotorua, Öringfiske i Turangi (Trout Capital of The World :)!!) samt kort vandring i vulkan området runt Mt Ruapehu. DS

Sommarlov !!

Så har det varit avslutning på både dagis och skola. Sommarlovet har börjat.
För att fira detta så öppnade sig himlen på exakt samma sätt som man vant sig vid hemma. Idag har det efter 4 veckors strålande väder regnat typ 2ooo mm.
Hoppas nu inte detta håller isig inför julen, när vi planerat en massa utomhusaktiviteter.

På Theos avslutning igår var det dock solsken. Tomten kom och alla barnen uppträdde med sånger.

Moa och Maja lämnar nu delar av sina klasser för att flyttas upp till 6:an respektive 3:an.

Bild från Theos avslutingsfest.

Tredje Advent på Ototoka Beach

Bara några bilder från en härligt solig tredje advent på Ototoka Beach med tillhörande vattenfall. Sanden väldigt, väldigt finkornig och som synes "klibbig".

Så har vi fått ett härligt paket från Familjen Lauren med det bästa man kan önska sig inför julen. Saltlakrits, Kalle Anka Tidning och glöggkryddor bla.

Stort tack till er, kompisar.

Tongariro Crossing

Så har vi då varit iväg på Tongariro. Enligt alla möjliga guideböcker en av eller rent av den vackraste endags trekken i världen. Den går upp mellan två vulkaner och det mesta av turen går i höglänt vulkanisk terräng. Det är i detta område som de sista scenerna av Sagan om Ringen spelades in. Scenerna där Frodo och Sam klättrar upp för domedagsberget för att till slut bränna ringen.

Bobby och Moa gick denna 17 km långa tur som börjar på 1100 möh och går upp som högst 1886 möh för att sluta på 900 möh. Vi gick tillsammans med kollegan Semisi och hans pojke Noah. Vi gick upp till toppen som är efter ca 8 km för att sedan vända tillbaka till starten av rent logistiska skäl.

På förmiddagen gick vi inuti molnen men turen var på vår sida, så under eftermiddagen lyfte molnen och utsikten blev underbar. Man såg alla tre vulkanerna på samma gång ! ( Mt Ruapehu, Mt Nguarohoe, Mt Tongariro). Under turen ser man olika kratrar med olika färgade sjöar och väggar. Emerald Lakes, Blue lake, Yellow Lake, Red Crater.

En helt fantastiskt dag som avslutades med en kvart med fötterna i den kalla ån. Ljuvligt.

Moa på skoldans

Moa och Maja börjar nu närma sig sommarlovet. 6 veckors härlig ledighet. Moa har varit på avlutningsdans för 5 och 6 orna. Hon tyckte det var mycket kul. Alla dansade och man dansade olika sorters danser. De har övat hela sista terminen tillsammans med 2 st pensionerade danspadagoger. Alla fick ha med sig något gott att äta och sedan delades detta. Moas popcorn (vad skulle hon annars ta med sig..?) var mycket populära.

Kvartals rapport

Nu har vi varit här i 3 månader (och en dag).

Hur summerar man detta ?

Vädret har varit så bra som vi hoppades även om det blåser lite väl ofta (en viss hemkänsla är bra att ha men vi vill hellre ha något annat som minner om hemma).

Folk är så snälla och hjälpsamma som karikatyren förutspått. Vi har blivit hembjudna till ett otal människor som bara vill vara snälla. Bjuda på mat eller visa barnen lite lantliv med får och sånt.

Engelskan fungerar bara bättre och bättre. Alla kämpar på och alla har sina problem. Bobby vill kunna förklara sig ännu bättre och ledigare inför sina patienter. Moa vill förstå allt som sägs i skolan (man kan ju missa nå't) och så vidare.
Vi tycker ändå att det går över förväntan med språket för alla.

Vi känner oss hemmastadda i staden nu. Åsa har lärt känna många människor. Är bundis med fisktanten i mataffären så hummer blir det till jul. :)

En liten summerande lista

Ett är antalet Yougurtsorter tjejerna gillar här (vanilj)
Två är antalet krockade bilar i familjen.
Tre har Theo hunnit fylla.
Fyra är antalet dagar tjejerna går i skolan.
Fem är antalet majsplantor vi drivit upp.
Sex är bollarna vi har i vår ägo.
Sju fyllde Maja i september.
Åtta är lagen i den proffisionella fotbollsligan
Nio är antalet korvar vi provat utan att någon varit god.
Tio har Moa precis fyllt.
Elva är antalet patienter på Bobbys förmiddagsmottagningar
Tolv är antalet gånger man få förklara för Theo att han faktiskt måste gå och lägga sig.
Fyrtiosju kanaler har vi på TVn.
Ett hundra är kramarna vi sänder till alla därhemma.

Gravitation

En sak som jag lärt mig om Wanganui och jordklotet är att gravitationen är inte konstant.

Saker faller fortare på vissa ställen på jorden. Tex så har vi i Wanganui en av världens minsta gravitations konstanter. Man skulle alltså flyga ½ cm högre här om man försökte göra världsrekord i höjdhopp.

Vore man smart marknadsförare skulle man naturligtvis sälja in detta

VM i friidrott i Wanganui ??

På något sätt har man nog ändå fattat att det är bra att tex friidrotta här då man varje år är värd för veteran spelen på NZ.

Jag menar kan man sälja värmeväxlare i Indien så...

Kolla in jordklotet så förstår nu hur olika gravitationen är, eller kolla in länken http://en.wikipedia.org/wiki/Earth

På tal om veteran spelen så har jag precis botat världsmästarinnan i bordtennis i klassen 90+.
Hon var tacksam och satsade nu mot nästa års Veteran VM i Australien.

Wanganui River

Tidigt söndagmorgon körde vi 90 km upp till Pipiriki. En om möjligt ännu omöjligare väg. Toppfart för de vågliga kunde vara 40 km/h.
Framme i Pipiriki väntade en Jetboat som körde oss upp längs floden och släppte av oss så att vi kunde paddla tillbaka. Åsa i en Kajak och vi andra i en kanadensare. Moa styrman, Maja motor, Theo bromsare (tilltänkt motor men blev bromsare då han liksom paddlade åt fel håll hela tiden) och Bobby kapten.



Floden har skurit sig djupt ned i naturen och man paddlar nästan hela tiden längs vertikala väggar ca 20-40 m höga. Inte mycket till stränder eller nödstopp. Emellanåt kan man dock stanna till men dessa ställen är inte många.


Vi paddlade ca 10 km, genom en del forsar (grade 2)
och ibland in i och upp igenom små bifloder,
vi stannade och kollade grottor och små minivattenfall.

Vi hade en helt fantastiskt dag på Wanganui River, ibland märkte vi inte ens duggregnet.

Floden rekommenderas varmt för alla besökare på vår västra del av nordön.
Den är inte lätttillgänglig och man behöver ofta någon form av transporthjälp.
De intressantaste delarna ligger mellan "vägändarna".
Och det är ca 90 km mellan dessa...

Broloppet

I lördags sprang Moa och Åsa 5 km delen av Wanganuis Brolopp. Egentligen ett maraton över våra tre broar i en 10.5 km löp slinga. Man kunde springa halv mara, 10 km och 5 km också.
Tjejerna var jätteduktiga och sprang på 30 min. De kan bättre och satsar nu hårt inför nästa lopp.

Vi andra hejade på. Theo sprang efter dom de sista 1300 m till mål utan att stanna. Det blir en bra löpare av honom, bara han inte börjar träna för långa distanser redan. Jag vill ju inte att han skall bli av med sina löparmuskler och steg. The white hope.

Själv har jag köpt en ny mountainbike och gett mig av upp i Mountainbikeklubbens arena. Härliga löpor både uppför och nedför. Bra fart.
Vi satsar på en kajak snart. Imorgon dags för provpaddling på Wanganui river.

State Highway 4

Att åka State Highway 4 eller ParaPara Road är en hisnande upplevelse. 90 km mer eller mindre serpentinväg utan vägräcken eller vägren. Hastighetsbegränsing ca 100 km/h.
en hemsk väg i fint väder, en stängd väg under snö/vinter väglag. Följaktligen en livsfarlig väg under regn.

En berättelse från 6 december.

Jag måste åka till Raetihi varje månad för mottagning. Jag kör från Wanganui ca 09.00 för att ha min första patient klockan 10.15. Jag kommer inte fram förrän 10.30 för det tar ändå 1.5 att köra de 90 km om man står på.
I torsdags regnade det mycket tungt. Efter ca 20 km kom det första jordskredet, ca 200 meter framför mig, en hel del lera, och man tänkte att det var ju inte bra.
Ca 20 km senare kommer det ca 1000 får gående på vägen. "Stock-Movement". Man har lärt sig att bara köra långsamt fram genom flocken, det tar ju en del extra tid men ändå.
Ytterligare 10 km senare svänger vägen i ytterligare en 90 graders sväng. Jag kommer i ca 50 km/h trampar på bromsen och sladdar. Klarar att hålla mig på vägen men efter ca 50 m glider jag över i mötande fil och "halvfrontar" en mindre Toyota. Själv körde jag en Toyota RAV 4.
Alla klarade sig men det blev två bilar till skroten.
Tydligen är det halare på denna vägen vid regn än på andra pga den mycket finkorniga leran som flyter ut på banan efter/under regn. No Shit.

Nåja, allting väl. Det betyder att vi krockat/skadat 2 bilar på 2 veckor. Jo, Åsa skrapade vår andra bil lite för 2 veckor sedan.

Vi tackar Thea och Mårten för support angående skadan på Åsas volarplatta. Kul att höra ifrån er. Hoppas allt är väl.

Idag har vi sett Bee-Movie (Bobby, Moa o Maja). Rekommenderad varmt om man gillar Jerry Seinfeld åtminstone.

Majas överraskning

Idag har Maja fått sin första "Readers award". Den får man när man läst 25 av nybörjarböckerna hemma som läxa. Skolorna här är enormt duktiga på små peppande och uppmuntrande priser och utnämningar. Tex så får elevhemmet (jmfr Harry Potter) poäng om någon varit duktig eller snäll eller hjälpsam.

När Maja kom hem idag så väntade posten. Ett stort brev från Sverige anlände idag med teckningar från hela klass 1 Rafael på Palettskolan och ett långt härligt brev från fröknar och fritidsledare. Maja blev oerhört glad (Åsa fick tårar i ögonen som vanligt).

Maja har nu börjat planeringen inför svarsbrev och teckningar.....

Theo har haft vattendag på dagis med pool, vattenleksaker och vattenkrig med fröknarna Polly och Michaela.

Moa har lekt med sin kompis Zofie (föräldrar födda i Ungern)

Imorgon åker jag en timme upp i bergen längs floden och serpentinvägar till min mottagning i Raetihi.

I helgen hoppas vi kunna paddla nedför Wanganui River. Floden förefaller vara vacker uppströms har vi förstått via foto och filmer.

För den som vill se hur det ser ut rekommenderas filmen "River Queen". Den är inspelad på plats här i Wanganui med NZ bästa skådisar och Keifer Sutherland i en av huvudrollerna. Den har vunnit pris i på Toronto filmfestival och som bästa NZ film 2006.

Den handlar om tiden då engelsmännen kolonialiserade Nordön med krig och bråk med maorierna som följd. Sevärd för sitt foto, men aningen ytlig i sin storyline tyckte jag.

NZ halkar efter...

Nya Zeeland halkar efter i den senaste rapporten från FNs Human Development Index. I detta index granskas och betygsätts länder efter deras förmåga att erbjuda bra liv helt enkelt för medborgarna. Bla med räknas inkomst, levnadsålder, skriv o läskunnighet, tillväxt (ekonomisk och population) hur mycket som spenderas på sjukvård och skola etc etc.

NZ står och stampar på 19 plats medan storebror Australien är trea. Sverige glider också långsamt bakåt och är nu sexa på listan efter Island, Norge, Australien, Kanada och Irland.

Det som avgör att NZ är långt efter är en relativt hög andel illiterata och en låg andel BNP till sjukvård. För de som själva vill förkovra sig i detta är länken; http://hdr.undp.org/en/statistics/

Ett annat sätt att rangordna NZ på är utveckling i sjukvården. Här går man bakåt och stretar allt vad man kan emot för att inte höja löner eller äventyra budgeten. Känns detta igen, eller ?

Läkaravtalet gick ut för 18 månader sedan och förhandlas fortfarande. förvånande nog har man inte strejkat ännu. Men nu börjar det höjas röster för strejk och vi har idag alla röstat ,inom läkarfacket, om vi skall gå ut i strejk. Jo, jag har gått med i facket då jag insåg att strejken kröp närmre. Om jag inte är med kommer jag att få jobba ensam annars när de andra strejkar.
Eftersom >20% av alla nyutbildade läkare lämnar NZ direkt för att flytta till Australien (25-40% högre lön) anser många (även ick läkare) att man måste möta denna konkurrens på något sätt. Man är ju inte heller världsmästare i att godta och godkänna de läkare från andra länder som vill jobba här, så visst råder det en viss läkarbrist här.

För att klara budgeten har man bestämt att bara 24 stycken fetmaoperationer skall utföras i år ( då skall man hålla i minnet att NZ har en av de fetare befolkningarna i världen, inte som USA men mycket värre än i Sverige). Som jämförelse är detta ungefär som om man bestämde sig för att bygga Öresundsbron i trolldeg. Ide flesta länder börjar man nu ge extra bidrag till sjukvården för att kunna operera fler patienter med fetma.

Man ger inte heller all form av cellgift till patienter för att hålla kostnader nere.

Nåja, som tur är eller kanske pga så tar alla Kiwis det ganska lungt ändå. Det kommer en morgon med fint väder ändå och kanske kan man ta en BB (beer and barbeque) igen.

Skolan går vidare

Maja har det numer bra i skolan. De senaste veckorna har hon badat under skoltid varje dag. Detta för att simundervisningen anses viktig. Nästan varje (!! ) skola har en egen simbassäng, även om de är små ibland. Det kan man ju jämföra med Sverige där vissa på nåder får simundervisning, trots att skolplanen säger att man skall kunna simma.

Maja har stolt visat upp sin portfolio med fina alster vad gäller både teckningar och meningar.
Hon har fått beröm för sin glada attityd, vilket vi känner igen men också för att hon är duktig på att koncentrera sig och arbeta självständigt. Häpp!!

Moa slipper snart läxor ( de har haft läxor varje dag..) eftersom det snart är sommarlov. Halva Moas klass skall sluta nu och börja högstadiet efter jul. Själv börjar Moa 6:an och Maja 3.an efter jul.
Moa har blivit mycket duktig i engelska och pratar bättre och bättre.
Maja gör också framsteg men tycker mest det är roligt med sin nyvunna kunskap i att skriv och läsa.

Theo kör vidare med sin Feliz Navidad.

Åsa har idag varit hos ortopeden. Det var inte det ulnara sidoligamnetet denna gång utan en skada volarplatta i MCP 1.

Om det är någon som väntar på olycksfågeln del 3, så får Ni vänta tills Åsa känner sig redo att berätta.

Själv förbereder jag mig för kvartalsrapport på både denna blogg och inför Medical Council NZ.

Första advent

Konstigt att fira första advent med middag utomhus. Första gången vi saknade regnet och rusket. Det skall ju liksom regna horisontellt och småspik när man tänder första ljuset.


Vi har fortfarande kanonväder med sol och blå himmel. Det bästa är att trots värmen i solen är det bara 20-22 grader i skuggan så man kokar inte bort.


Barnen har kunnat se SVT julkalender direkt över nätet. Funkar bra, när den sänts på morgonen i Sverige läggs den ut på nätet så kan vi se den direkt på vår kväll, vilket gör att vi hinner se rätt avsnitt rätt dag.


Adventsljusstakar är inget man har här så vi åkte ned till stranden och fyndade drivved och skapade en egen. Man får bara vara vaken eftersom drivveden är så torr att den säkert brinner bättre än den vanliga vitmossan ( jo, jag vet att det är en lav.... min fru berättar det varje gång)



Apropå fru så har hon olycksfåglat sig igen. Om hon vill får hon själv skriva om det på denna bloggen......


Andra aktiviteter under helgen har varit bad i pool och hav, besök på lekplatsen Kowhai Park där de numer också har olika vattensprutande lekattiraljer under sommaren.


Vi har satt upp en gunga i ett av våra träd, ett körsbärsträd. Denna har gjort stor succé hos åtminstone ett barn. Gissa vilket ??



Vi har också spenderat en del tid med att boka hotell till kommande gäster och våra egna planerade färder. De mesta är nu fullbokat från jul fram till januari, så man får ha tur om skall få det man vill vad gäller läge och sånt, i alla fall på turistställen som Coromandel, Nelson och Bay of Islands.


Glad advent på alla