Aitutaki

Aitutaki har varit en en meditativ upplevelse.

Människor som vi mött har varit så vänliga och nedstressade. Ron, vår bungalow värd som är en fd pärl fiskare från Manihiki, Puna och hans fru Aia som båda är fd lärare men nu varit våra snorkelvärdar, Sonja (från Österrike/Canada ursprungligen) med sin biovänliga trädgårdsodling, cafe och kokosnötskaka.

All snorkling som vi upplevt har varit grym. Vi ställde in planerad dykning eftersom snorklingen var så bra och vi kunde uppleva den tillsammans. Ja utan den lätt vattenavståndstagande Theo förstås. Vi har sett massor med sköldpaddor, muränor, jättemusslor (ca 1 m), bläckfiskar och den vanliga samlingen fiskar förstås. Korallerna var definitivt bättre på Fiji och det var mer fiskar där men här på Aitutaki är det större och maffigare fiskar och den vita havsbotten ger snorklingen en känsla av att man badar i ett akvarium. Vi har varit runt i olika delar av lagunen och snorklat. På många ställen har sköldpaddorna tittat upp på oss och kollat läget.
Vi har gått i land på de 7 obebodda öarna i atollen. Atollen Aitutaki består ju förutom av huvudön Aitutaki flera mindre obebodda (15 st) holmar.

Maten har varit kanon. Fisk hela tiden och även här fanns den citronmarinerade fisken som på Fiji hette Kokoda. Här kallas den Ika Mata men är lika god. Vi har ätit grillad Wahufisk och Tunafisk, kokosmjölk inlagda langustrar och lyssnat på historier från de olika ögrupperna i Cook Islands, Manihiki, Aitu, Palmerston.

Vi har hyrt mopeder, (gissa vem av oss som gillade detta??), och kört runt på alla små vägar, tittat på deras musselodlingar, fikat hos vänliga människor invandrade till Aitukai från många möjliga hörn av världen men främst NZ Om man tillhör en av de tre stamklanerna på Aitutaki (och egentligen i hela Söderhavet) kan man bara komma tillbaka till öarna och ”claima” sin rätt. Man får då en avstyckad del av klanens mark som sin egen tomt att bygga hus på.

Vi har snorklat ännu mer och bestigit den högsta toppen 124 möh.

Sista kvällen var vi på Island night med dans, mat och musik. Jättekul och gissa vem som blev uppbjuden igen av de lokala dansarna…?
Theo visade stor talang när han kunde köra samma benskak som killarna från Aitutaki.

Tyvärr kommer allting till en ände även i paradiset och vi flög tillbaka en vecka senare till Rarotonga med minnen av paradiset. Vi kan bara varmt rekommendera detta paradis till alla.

Aitutaki från flygplanet.