En längtan efter svensk effektivitet

Idag har vi retat upp oss lite,troligtvis i onödan. Vår ugn gick i sönder innan helgen och vi var naturligtvis lovade hjälp snarast möjligt av de allomstädes leende nyazeeländarna. Fungerar ugnen ? Nä just det. Oj har ingen hjälpt er, men jag sade ju, bla bla bla.

Försökte föra över pengar till vår bank i Sverige ( måste tillägga att vi hade både IBAN nummer och BIC adress). Tror ni det gick ? Nä just det. Vi måste ha adressen till banken i Sverige och det tar två dagar och det kostar 25 dollar. Jo, vi måste ha adressen för om pengarna kommer fel så blir det lättare att spåra och dessutom får ni då betala en spårningsavgift.
Hallå!!!!!!. Tänker ni telegrafera pengarna eller skicka dom med post?? ?. Det finns något som heter elektronisk överföring och det går att göra över vanliga internetbanker i de flesta civiliserade samhällen. Måste säga att då är det ju bättre att själv lägga pengarna i ett kuvert och skicka det rekommenderat. Merde!

Försökte sedan boka en flygresa till Fidji. Vad händer då. Jo olika priser om man använder cash eller kreditkort. Hallå, dessa avgifter till kreditkortsboagen har alla andra redan förhandlat bort. Varför skall ni NZ i all sin konservatism dra denna kostand på kunderna som en gammal stalinistisk kvarleva från svenskt 1970 tal ????????????

I dessa lägen längtar man efter lite svensk tråkig byråkratisk effektivitet, och då har vi inte ens nämnt dagens ineffektiva händelser på sjukhuset.

Dagens avslutas bra i alla fall med löpträning i solnedgången. Kvällarna och nätterna är nu höstklara med temperaturer ned till 10-12 grader. Härligt. Solen står oss fortfarande bi och värmer upp oss till 22 grader.
Tjejerna lyssnar spänt och andaktsfullt till den sista boken med Harry Potter. Vi har nu nått kapitel 14 och Moa har insett det är bara ca 400 sidor kvar för evigt av HP.
Theo har kört sitt första egna dataspel i veckan, Thomas Tåget, och uppvisar samma tendens till data geni som Maja. Vad månde bliva?