För att komma till västkusten på sydön måste man köra över ett av de tre passen. Vi körde över det sydligaste, Haast pass. Vägen här är öde och vacker. Man kör förbi mängder med vattenfall och hela tiden längs Haast river. Det är fortfarande öde när man kommer fram till västkusten eller distriktet Westland. Mycket få människor bor här pga av det myckna regnadet och den karga och vilda kusten. Det regnar ca 7000 mm årligen i Milford Sound, 4500 mm i byn Haast och nästan 25000 mm i Hokita längre upp på kusten. Man kan få så mycket som 24 inch på 24 timmar. (24 inch=600mm). Då kan man komma ihåg att sommaren 2007 fick vi under regnrekorden i juli ca 250 mm på en månad. Man kan förstå varför det är lite svårare är att leva här...
Moa och Maja framför Thunder Falls vid Haast River.
Maja badar i iskalla, kristallklara Haast River
Thomas Bluff var en av dagens höjdpunkter. Inte för att Thomas är en bra bluffare utan för att vi satt och letade efter Thomas River som enligt kartan skulle ligga här någonstans. Den hittade vi inte och inte såg vi heller Thomas Range (Thomas bergen) som också skulle ligga här.
Bitta i Tasmanska havet. Vi vågade oss bara några meter ut i havet eftersom vågorna och underströmmarna var starka. Mäktigt och vilt och många vackra stenar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar