Full Fart På Sjukhuset

Nu börjar Bobby komma mer och mer in i jobbet. De första veckornas lugna introduktion har bytts till de senaste veckornas mängder av mottagningar, skopier och hudcancer dagar.
Man är lite som en "distriktsläkare-super" här. Det är en väldigt blandad kompott man bjuds på och ganska långt från universitetsjukvården i Lund.
På en mottagning kan allt från bröstcancer till tånaglar, Crohns sjukom, hyperparathyreoidism och hemorrojder komma. Det absolut vanligaste är dock all hudcancer. Jag kommer att ha en operationshalvdag i veckan för bara detta och jag har redan lärt mig och använt vissa plastik-kirurgiska tekniker.

Avdelningen är lugn. Underläkarna fixar allt!!! Man bara berättar vad man tänker och tycker så händer det. Fantastiskt. Tyvärr deltar inte sjuksystrarna i ronderna (de måste dela ut mediciner då) så deras input missar man ibland nästan helt.

Försöker ordna lite undervisning här och börjar snart en liten föreläsningserie för underläkarna inom kirurgi. Kör 30 min i veckan med mitt gamla kandidatmaterial och lite nytt.

Journalerna här är en katastrof. Mycket få journalanteckningar, knapphändig sköterskedokumentation. Märkte detta när jag försökte skaffa mig en bild av en patient som jag hittat med gastrinom. Inte lätt att följa historiken. Faktum är att all journalföring här skulle få våran SOS och HSAN att gå i taket av indignation.
Gastrinomet hoppas jag att vi hittar lokalen på, tyvärr måste vi skicka patienten sedan till Wellington/Auckland.

Att hela dagarna prata engelska och göra sig förstådd på ett bra och enkelt sätt kan verka lätt emellanåt men jag måste medge att man är trött i huvudet efter en dag full med remisser, då är det skönt att stå med en coloskopi i 30 minuter och bara tänka på det.... :)