onsdag 19 mars 2008

Kvällsdopp på Kai Iwi beach

Sommaren bara fortsätter och fortsätter. trots att vi nu är inne i motsvarande september så är dagarna fortfarande varma och kvällarna härliga, det enda man märker hösten på är att solen går ned tidigare och att äpplena mognar.



Ikväll har vi badat och surfat på Kai Iwi och ätit picknickkvällsmat i solnedgången



Innan dess hann vi med utvecklingsamtal på skolan. Båda tjejerna är mycket omtyckta och fungerar bra socialt. För Maja har det lossnat rejält med läsa och skriva även om hon behöver träna mycket mer. Fröken tycker däremot att Maja är en naturbegåvning i matte.
Moa hade så bra på gårdagens nationalprov att hon faktiskt var bland de bästa i klassen..!! Hepp!
Fröken öste beröm över Moa och föräldrarna svällde av stolthet.
Vilka fantastiska tjejer vi har. Theo får också mycket beröm och det är dagisfröknarnas bestämda åsikt att han faktiskt förstår det mesta de förmedlar. Han pratar tom i meningar. Hemma däremot vägrar han konsekvent att prata engelska utom när han glömmer bort sig förstås. Han har ju också börjat på gymnastik och fröken där har redan döpt honom till "the Hurricane". God personkännedom alltså....

tisdag 18 mars 2008

Majas tand och majskolvar

Maja har äntligen tappat sin första tand. Efter veckor med vickande fick hon ut den under Assembly Hall på skolan genom att linda en hårtofs runt den (omedvetet) och då fjongade den ut. Maja var glad och kunde äntligen äta majskolvar igen.



Detta firades med att vi skördade våra egna odlade majskolvar. De har växt utanför vårt vardagsrumsfönster. Eftersom de inte vattnades under vår långa semester och torkperioden så har de inte blivit så stora, men mycket goda.
Tandfen kom sedan till Maja. Hon hade redan bestämt sig vad hon skulle använda dessa pengar till. En ny anteckningsbok som hon kan skriva i. Hon tycker nu det är jättekul att skriva och läsa även om det fortfarande är schizofrent med de två olika språken. Så länge hon inte tänker för mycket lyckas hon hålla isär språkljuden när hon läser.

Maja fick idag och brev från Palettskolan. Tack klass 1-2. Hon blev otroligt glad och planerar redan brevsvar.

söndag 16 mars 2008

Moa simmar med delfiner

På söndagen gick vi till National Aquarium och kollade in hajar i hajtunneln, krokodiler och jätte sköldpaddor. Kiwi och Tuataras fanns det också. Theo var helt betagen i krokodilen, Moa gillade jättebläckfisken. Eftermiddagen var vi på Marineland. Här fanns det delfiner, sjölejon, pälssälar blå pingviner och sulor. Ställer agerar också "klinik" för skadade vilddjur, och det var hit de lilla blå pingvinen vi hittade på Kai Iwi för tre veckor sedan fördes.
Moa fick en dröm uppfylld när hon fick simma tillsammans med delfinen Kelly.


Iförd våtdräkt simmade Moa och en annan kille runt med Kelly. Moa hade kontakt vid flera tillfällen även om det inte var några cirkuskonster det handlade om. Det var tydligt från början att man inte skulle få åka vattenskidor efter delfinen eller åka gunghäst. Det kändes bra för delfinens integritet.

Moa tyckte ibland att det var lite läskigt för delfinen var ju så stor, 90 kg och ca 1,70 lång. När hon lekte med att öppna käkarna i närheten så kunde det kännas lite pirrigt även om man vet att de inte bits..
Moa var mycket nöjd med dagen i alla fall. Fram emot kvällen for vi tillbaka till Wanganui.

Splash Planet

Lördagen började med rundtur och brunch i Napier. Hela eftermiddagen var vi sedan på Splash Planet i Hastings, ca 20 km från Napier. Kanonväder men lite kallt i utomhuspoolerna. Utomhus fanns det fyra stora vattenrutschkanor varav i en kunde man åka med bilringar. Inomhus fanns det också poller men bara en vattenrutschkana. Theo gillade att vara inomhus....hmmm

Utomhus hade man också flera andra pooler, en grund barnpool med ett "klätterpiratskepp" mitt i. Det fanns också en flod där man kunde åka runt.

Theo och Bobby vid målsnöret i inomhus racet.
Bobby och Moa slungas ut i sin dubbla bilring från Stora rutschkanan.

Gänget i flytfloden

På kvällen åt vi god mat längs med marinan där man har renoverat en massa gamla lagerlokaler hur fräckt som helst till chicka restauranger och nattklubbar. Utsikt över havet/båtarna. På Tvn visades det Rugby Super 14, vilken är en sorts södra halvklotets Champions league med 14 rugbyklubbar från NZ+Oz+ Sydafrika. Stort är det och upptar allt TV utrymme på helgkvällar.

Annars i sportväg förbereder sig också NZ för OS med uttagningstävlingar. Man satsar på de sporter där man brukar ta medalj och har tradition. Medaljer brukar man få i rodd, kanot, triathlon och velodromcykling. Sedan har man också världens bästa kulstöterska Valeri Vili. Man kommer också att skicka landhockeylag och en och annan löpare men dessa torde vara chanslösa.

lördag 15 mars 2008

Hawkes Bay

Hawkes Bay ligger på östkusten av Nordön. Ganska isolerat med städerna Napier och Hastings centralt. Det bor ca 200 000 i hela Hawkes Bay. Bukten är känd för sin vintillverkning och fruktodlingar. Tvillingstäderna ligger mitt på kontinentalsprickan och 1931 totalförstördes städerna i en kraftig jordbävning och efterföljande bränder. När de återbyggdes fanns det strömningar i tiden som tog avstånd från Art Noveau och följaktligen influerades arkitekturen av Art Deco. Napier är idag en av världens mest kända städer med bevarad Art Deco arkitektur. Vi tyckte det var trevligt med en stad där byggnader var väl underhållna och ganska nymålade. Napier ligger vid havet och är den trevligare staden. Beachen är dock obadbar eftersom vågorna är så höra och underströmmarna starka.


Art Deco byggnader i centrala Napier

Höga vågor i stads beachen. Cape Kidnappers i bakgrunden.
Hösten har nu anlänt till Nya Zealand. I Hawkes Bay betyder detta att äppleskörden är igång. Här finns det himla mycket äpplen och vi tycker också att varje träd har enorma mängder äpplen på sig. Goda e dom osså.

torsdag 13 mars 2008

Simfinaler och Bodypump

Idag har Moa simmat final i Interschool championships. 11 skolor och en massa simmare.
Moa missade med hårsmån finalen i sit heat men blev tvåa i b-finalen. Vi tror att hon med bättre lottning kunde blivit femma-sexa. Tia av alla barn är dock fanatstiskt bra och det finns väl något pedagogiskt med att själv upptäcka att man ibland måste ha lite tur också i idrott.

Uppföljning av banktransfereringen. Det visade sig när vi pratade med bankchefen att ingen kan utföra dylika transaktioner elektroniskt...??!! Vad som är anledningen till detta är höljt i dunkel. Tunn fibberkabel till Australien? Juridik? Protektionism? Isolationism? En sak är säker surrealism är det helt klart. Pengar är nu telegraferade till Sverige. Undrar om dom har posttåg eller om man måste skicka med diligens också..hi-hi

ÅSa och Bobby har idag tränat Bodypump och Malin har varit barnvakt. Kanon bra träning men ingen av oss kan ikväll lyfta armar eller ben. Det känns skönt att få luta dom emot tangentbordet. Vad som händer imorgon vågar man väl inte tänka på..

tisdag 11 mars 2008

En längtan efter svensk effektivitet

Idag har vi retat upp oss lite,troligtvis i onödan. Vår ugn gick i sönder innan helgen och vi var naturligtvis lovade hjälp snarast möjligt av de allomstädes leende nyazeeländarna. Fungerar ugnen ? Nä just det. Oj har ingen hjälpt er, men jag sade ju, bla bla bla.

Försökte föra över pengar till vår bank i Sverige ( måste tillägga att vi hade både IBAN nummer och BIC adress). Tror ni det gick ? Nä just det. Vi måste ha adressen till banken i Sverige och det tar två dagar och det kostar 25 dollar. Jo, vi måste ha adressen för om pengarna kommer fel så blir det lättare att spåra och dessutom får ni då betala en spårningsavgift.
Hallå!!!!!!. Tänker ni telegrafera pengarna eller skicka dom med post?? ?. Det finns något som heter elektronisk överföring och det går att göra över vanliga internetbanker i de flesta civiliserade samhällen. Måste säga att då är det ju bättre att själv lägga pengarna i ett kuvert och skicka det rekommenderat. Merde!

Försökte sedan boka en flygresa till Fidji. Vad händer då. Jo olika priser om man använder cash eller kreditkort. Hallå, dessa avgifter till kreditkortsboagen har alla andra redan förhandlat bort. Varför skall ni NZ i all sin konservatism dra denna kostand på kunderna som en gammal stalinistisk kvarleva från svenskt 1970 tal ????????????

I dessa lägen längtar man efter lite svensk tråkig byråkratisk effektivitet, och då har vi inte ens nämnt dagens ineffektiva händelser på sjukhuset.

Dagens avslutas bra i alla fall med löpträning i solnedgången. Kvällarna och nätterna är nu höstklara med temperaturer ned till 10-12 grader. Härligt. Solen står oss fortfarande bi och värmer upp oss till 22 grader.
Tjejerna lyssnar spänt och andaktsfullt till den sista boken med Harry Potter. Vi har nu nått kapitel 14 och Moa har insett det är bara ca 400 sidor kvar för evigt av HP.
Theo har kört sitt första egna dataspel i veckan, Thomas Tåget, och uppvisar samma tendens till data geni som Maja. Vad månde bliva?

söndag 9 mars 2008

Alvin and the chipmunks.

Idag har vi bara slappat. Varit på bio (Alvin and the Chipmunks). Lagom rolig film tyckte Bobby men alla tre barnen var nöjda. Tydligen baserad på en nästan sann historia, förutom att the chipmunks faktiskt inte kan sjunga eller prata. Nu väntar Theo på nästa film Kung Fu Panda som har premiär om några månader. "Där kan man se karate Pappa!!"
Vi har också badat i vårt nästan nya badhus. Detta smyginvigs på ett märkligt sätt i det att man öppnar bitar av det åt gången. Vädret börjar sakta närma sig höst. De senaste dagarna har det blåst mycket men temperaturen är kvar på sommar. Vi har också tränat en hel del i helgen, löpning och cykling. Alla har tränat utom Maja som tycker det är tråkigt. Theo tvingade ut sin mamma på en extrarunda när hon egentligen var färdig och han sprang en lång runda på säkert 600 m. Man vill ju vara som sin mamma.
Bobby har sakta hämtat sig från Indien. Jet-lag och culture-lag.
Som bäste Fredrik skriver, det är inte lätt i Indien.

lördag 8 mars 2008

Internationella kvinnodagen

Nya Zealand (och Australien) kallas ju Down-under men på internationella kvinnodagen visar man det också. Som säkert enda land denna kvinnodag så uppmanar man kvinnor, ffa yngre till att bli mer kvinnliga. Detta i ett land där jämställdheten har en bit kvar till åtminstone svenska mått. Anledningen till uppropet från National Council for Women är att kvinnor på NZ nu super lika mycket som männen och dessutom är de mest promiskuösa i hela världen (20.4 partners i snitt jmfrt med 7.4 i världen). NZ är också det enda land där kvinnorna har haft fler partners än männen. Kanske inte de områden där man önskade jämlikhet i den riktningen. Samtidigt ligger man fortfarande rejält efter vad gäller lönestatistik och familjevåld är fortfarande allt för vanligt.

torsdag 6 mars 2008

Queens Park Rangers

Äntligen kanske det ljusnar för mitt gamla favoritlag QPR. Sedan andra platsen i ligan 1974 så kan man säga att det gått nedför sakta mot den nuvarande positionen sladdande i andra divisionen.

Bara timmar från konkurs i januari har nu 3 nya ägare stigit in. Först de två gubbarna som äger och kör Formel 1 cirkusen, Ecclestone och Briatore och till dessa ganska rika pojkar världens 5:e rikaste man Lakshmi Mittal. Han är ensam god för 331 miljarder. När Abramovitj köpte Schvetjenko till Chelsea för 450 miljoner så är det kaffepengar för Mittal. Han spenderade samma summa på sina döttrars bröllop förra sommaren. Bara blomsterdekorationerna kostade 50 miljoner. Abramovitj släng dig i väggen. Hela storyn finns på denna länk; http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/england/article1963261.ab
Hemma i Wanganui snurrar det på. Äntligen börjardet någon form av fotboll för Moa. I slutet på mars kör de igång Varför man inte spelar fotboll på sommaren går inte att förstå. Moa har också vunnit skolmästerskapen i bröstsim. På frisim gick det inte lika bra. Hon skall vara med i stadsmästerskapen. Det är ju ganska häftigt att alla skolor ha en egen simassäng så att alla kan lära sig simma (och bada på rasterna)
Maja njuter av att vara i skolan och tycker det är roligt nu när hon har koll på allt och alla. Theo har plötsligt börjat prata mer engelska och är jätterolig att lyssna på.

På sjukhuset hopar sig problemen. Anestesiläkarna slutar av olika anledningar och några underläkare finns inte längre att tillgå i hela landet trots att man nu till slut erbjuder väldigt höga löner. Därför har vi tvingats att sluta med elektiv (benign) kirurgi tills vidare.

Så uppropet kvarstår. Vill man jobba på NZ så finns det bra villkor med svenska mått mätt. Hör av er.

tisdag 4 mars 2008

Indien

Bobby är hemma igen efter 5 dagar i Indien, Bombay. Denna enorma stad med sina 18 miljoner invånare var en upplevelse man inte glömmer. Horder av fattiga och hemlösa. På väg in till det överdrivet lyxiga konferenscentret och hotellet klev man nästan bokstavligen över tiggare och hemlösa. Man trodde ändå att man efter många resor framför allt till Asien och dess många städer att man sett det mesta men få saker kan nog förbereda en för detta kaos.
Det finns ingen infrastruktur i staden och det är kan man påstå utan att överdriva ett sort problem. det finns bara två i stort sett parallella järnvägslinjer in staden . Bussar finns naturligtvis men det kan knappt ta sig fram i trafiken. Snitthastigheten under dagtid i trafiken är ca 7-10 min/km. Nattetid går det i alla fall dubbelt så fort.

I Indien lever 28% under deras egen stipulerade fattigdomsgräns (21 rupies/dag ca 3.50 SEK).
Samtidigt är medelklassen över 300 miljoner. Bombay har nog varit en enormt häftig stad för ca 50 år sedan. Nu är det tyvärr mest smutsigt torrt och orenoverat.

Kongressen (IHPBA) var mycket bra, som vanligt. Det var också kanontrevligt att träffa kompisarna från Lund (och övriga Sverige).
Vägen hem strulade rejält med ett havererat plan i Singapore, 10 timmars extra väntan, missat anslutningsflyg, utskällning av vänliga SingaporAirlines anställda och till allra sist en taxiresa från Wellington till Wanganui mitt i natten (2000 kronor).

Skönt att vara hemma....

söndag 24 februari 2008

Slappa hela helgen..

Efter alla resor och inför Bobbys förestående Indienresa så har vi bara tagit det lugnt i helgen. Lekt och badat. Temperaturen är just nu perfekt, både i vattnet och luften. Idag har vi både kajaksurfat och bodysurfat.
Dagens händelse var annars fyndet av en skadad pingvin. En "blue pingvin". Den var troligen blind på ena ögat. Någon ringde Bird Rescue" och mycket riktigt kom de och hämtade pippin. Den kördes sedan till Palmerston North (72 km bort) för veterinär koll. Om de inte kunde fixa till den så skulle den få åka till "Marineland" i Napier och bo där.
Ibland smyger det in sig en känsla av att det faktiskt finns mer resurser för djuren här än för människor...

torsdag 21 februari 2008

Tillbaka i kvarnen..

Efter en härlig semester kom vardagen igen. det är väl i och för sig det som gör att semestrar är kul..
Fick min beskärda del när jag var bakjour fem dagar i sträck och lyckades få en massa att göra. Det är ju klart att någon gång måste det ju också hända här.
Tjejerna var däremot riktigt glada över att få börja skolan igen. Nya klasser men många kändisar ändå. Theo gled direkt in till sin dagisfröken Polly och sade "cars" för hon hade fortfarande de kvar i skåpet-

Inom Health New Zealand händer det mycket nu. De har precis släppt sin första rapport om skador orsakade av sjukvården. Inte mycket att yvas över, de har de flesat andra länder hållt på med länge. Dessutom säger en sådan rapport ingenting då den bygger på helt frivillig rapportering. Vissa "landsting" har inga inrapporterade problem andra väldigt många. Hmmm vad kan det bero på??
Dessutom har den nye hälsoministern gått lös ordentligt. Han har avskedat direktören för Wellingtons sjukvårdsområde pga av dålig ledning och hotar att upplösa ett annat sjukvårdsområde (Hawkes Bay) om de inte på en vecka (!!) visar tecken på att sanera sin ekonomi. Detta på sin första månad som minister. Hallå.
Man skall komma ihåg att pengarna här inte räcker till för den sjukvård man önskar sig. det har en del "landsting" kommit på men ministern tänker inte backa eller ge dom mer pengar.

Imorgon är det dessutom möte inom Läkarförbundet om vi skall strejka eller inte. Vårt löneavtal löpte ut för exakt 19 månader sedan och man har inte kunnat komma överens om ett nytt.
Det saknas läkare i alla kategorier nu. Detta för att de flesta inhemska doktorer flyr till välbetalda Australien och utlänningar är i de flesta fall inte önskvärda. Tom sydafrikaner tvingas nu göra om examen etc.
Det är helt klart att det är någon i den här soppan som inte gör sin matte.

söndag 10 februari 2008

Punakaiki Pannkaks klippor

Längre upp på sydöns västkust ligger Punakaiki. Här har naturen mha av kemisk erosion samt väder/vind skapat stenformationer som ser ut som stora högar med pannkakor. Hela kusten på denna sträcka är makalöst vacker.


Vi börjar nu få ont om tid för att se allt man skulle vilja se, så Paparoa och Kahurangi national parker fick vi skippa. I dessa parker skall det finnas alla möjliga klippformationer, grottor mm.

Istället åkte vi vidare genom Buller Gorge. En ravin som floden Buller skapat. Hissnande landskap. I denna ravin finns NZ längsta swingbridge som vi naturligtvis var tvugna att gå över. Inte så högt över vattnet dock. Bara ca 25 m. Bron var 116 meter lång och svajade rejält i vinden. Dagen avslutade med övernattning i St Arnaud nära Lake Rotoiti i Nelson Lakes national park.


Imorgon åker till Wanganui för skola och jobb och för att visa mormor och morfar var vi bor och lever.


Det har varit 16 otroligt intensiva dagar på denna vackra ö. Det känns som om vi varit borta i 3 månader med allt vi hunnit se och uppleva. Stackars Thomas och Bitta är fullproppade med intryck så de kommer nog att gilla att ligga lågt i Wanagnui i fyra, fem dagar.

lördag 9 februari 2008

Glaciärerna

Mitt på sydöns västkust ligger de två glaciärerna Fox och Franz-Joseph. Detta är de enda glaciärerna som börjar i alper men slutar vid havet, omgivet av regnskog. En ganska märklig känsla att blanda glaciärer med regnskog. Instinktivt känner man att dessa två naturfenomen inte hör ihop.
Hur som helst, detta borgar för en aktiv glaciär som rör sig mycket och kalvar och håller på en hel del.
Dessutom växer båda glaciärerna sedan 1975 så det där med global uppvärmning kanske inte är så lätt ändå.
Vi gick ända fram men överraskades av horribla veritabla ösregn. Åsa hade den nya Nikon kameran i sin ryggsäck. Tyvärr var denna vattentät på fel sätt. Den fylldes med vattnen från regnen och i denna lilla pol i ryggsäcken låg kameran som nu är ett minne blott. Nedan är den sista bilden som togs.

Franz-Joseph Glacier

Denna dag hann vi också se Jade fabriker i Hokitika men vi fick ställa in turen till Otaro för att se vita hägrar. Vädret var för dåligt.

fredag 8 februari 2008

Westland

För att komma till västkusten på sydön måste man köra över ett av de tre passen. Vi körde över det sydligaste, Haast pass. Vägen här är öde och vacker. Man kör förbi mängder med vattenfall och hela tiden längs Haast river. Det är fortfarande öde när man kommer fram till västkusten eller distriktet Westland. Mycket få människor bor här pga av det myckna regnadet och den karga och vilda kusten. Det regnar ca 7000 mm årligen i Milford Sound, 4500 mm i byn Haast och nästan 25000 mm i Hokita längre upp på kusten. Man kan få så mycket som 24 inch på 24 timmar. (24 inch=600mm). Då kan man komma ihåg att sommaren 2007 fick vi under regnrekorden i juli ca 250 mm på en månad. Man kan förstå varför det är lite svårare är att leva här...



Moa och Maja framför Thunder Falls vid Haast River.





Maja badar i iskalla, kristallklara Haast River



Thomas Bluff var en av dagens höjdpunkter. Inte för att Thomas är en bra bluffare utan för att vi satt och letade efter Thomas River som enligt kartan skulle ligga här någonstans. Den hittade vi inte och inte såg vi heller Thomas Range (Thomas bergen) som också skulle ligga här.


Bitta i Tasmanska havet. Vi vågade oss bara några meter ut i havet eftersom vågorna och underströmmarna var starka. Mäktigt och vilt och många vackra stenar.

torsdag 7 februari 2008

Äventyr i Queenstown

Efter stopp i Wanaka kom vi fram till Queenstown.
Queenstown är en stad som växt med över 500% sedan Bobby var här för 15 år sedan. Det går inte att känna igen sig. Där det låg Bungyföretag förr ligger det nu Louis Vitton butiker. Japaner vimlar det av överallt.
Med detta i minnet är det ändå så att det är bekvämt med Queenstown om man gillar äventyr for detta skulle verkligen kunna kallas Äventyrarnas Disneyland. Tillrättalagt men "easy accesible".

Förutom att ströva omkring och bada satsade familjen på två aktiviter. Rafting på Shotover River eftersom detta var ett av de äventyr man kunde göra alla tillsammans. Vad vi missade när vi anmälde oss var att det riktiga äventyret låg i att ta sig dit.
Vi körde i en en inte alltför nyligen besiktigad buss över ett bergspass och sedan nedför en grusväg där man bara ibland med knapp marginal fick rum med båda hjulparen. Det var i stort sett under 20 minuter hela tiden 100 meter stup vid sidan om vägen och det känns bara löjligt att säga att det naturligtvis inte fanns några vägräcken.
Denna grusväg i lösgrus/sandlådegrus skulle nog inte kunna exstistera i Sverige. Jag tror faktiskt att den skulle vara förbjuden av kommuner och vägverk även om det var en privat väg.

Vägen förr och nu..vad tror ni ?? Någon som vågat åka ??

Nåja, vi överlevde uppenbarligen även om mormor inte mådde bra av detta, Åsa hade sin första höjdskräcksupplevelse och Thomas hade aldrig hade varit med om någonting liknande innan.

Väl framme byttes det om till våtdräkter och flytvästar. Vi försågs med paddlar och sattes i en stor gummiflotte. Vi paddlade och åkte igenom forsar och lite lugnare vatten. Av och till när forsarna var mindre fick vi alla hoppa i och flyta med i strömmarna/forsarna.

Rafting gänget

Vi stannade vid en klippa för att göra "the rock jump". Ca 2 till 3.5 meter hopp ned i den strömmande floden beroende på varifrån man hoppade.

Maja gör the "the rock jump", ca 3 m upp

Theo var den yngsta någonsin !! som gjorde detta och morfar Thomas vara nära att bli den äldsta. Innan ni anmäler oss till barnavårdsnämnden så var det så att Bobby tog emot Theo i floden.

Så här såg det ut ungefär..

Dagen efter försökte halva gänget flyga in till Fjordland eftersom det är så extremt långt att köra dit. Tyvärr blåste det för mycket nere i Fjordland så den dagen spenderade vi istället med att utforska guldgrävarstaden Arrowtown, lite vingårdar, den ursprungliga Bungy bron (Kawarau)och ytterligare några inspelningsplatser från Sagan om Ringen (the Ford of Bruinen).

Sedan blev det dags for Canyoning för Bobby, Åsa och Moa. De andra var för små för att få följa med. Vi försågs ännu en gång med våtdräkter och flytväst men också med klätterselar etc,

Vi gav oss iväg i en ravin där vi omväxlande simmade, gick, hoppade, åkte, klättrade och hissade oss fram. Resan bästa upplevelse tyckte vi.



Moa var enormt modig och imponerade på alla med att åka rutschkana baklänges nedför stenarna, gå nedför lodräta väggar samt hoppa 6m hoppet ned i den lilla "streampoolen". Vi har rörliga bilder på detta också.

Moa hoppar...!!

Bobby klättrar upp...

Tre dagars intensivt upplevande. Nästa etapp blir bil över alperna och Westlands. Tyvärr fick Fjordlands skippas men det är möjligt att familjen Tingstedt återkommer dit under hösten.

tisdag 5 februari 2008

Lake Tekapo och Mt Cook

Efter Kaikoura körde vi vidare mot syd. Stannade i ganska charmiga Christchurch för en fika. Sedan försökte vi i ganska dåligt väder hitta inpelningsplatserna för Rohans slätter och Pelennefield. Vi såg dom, men inte särskilt bra, och det är klart att, fint väder hade gjort en hel del for den speciella upplevelsen.

Så här skulle Rohans slätter sett ut om inte dimman hade varit

Vidare söderut stannade vi i Lake Tekapo. En sjö med fantastiskt färg. Mjölkfärgad turkos. (den beskrivningen hade tom Bengt Grive varit stolt över.....) Sjön ligger omgiven av mjuka alper och lite mer spetsiga i bakgrunden. Dock inte så vackert som det skulle kunna vara eftersom det nu börjar bli så torrt att man diskutterar nödslakt av får och kor och vattenrestriktioner över hela NZ.

Vi hyrde in oss i ett privat hus med utsikt över hela nejden. I Lake Tekapo finns ett litet kappel som bara rymmer ca 20 personer. Altartavlan ser ni nedan. Ett fönster med utsikt over sjön och bergen. Häftigaste altar tavla jag vet även om den av Kasiulis (Förlarade Sonen) i Borstahusens Kapell smäller högre på den emotionella skalan.


Altartavlan i Chapel of the Good Shepherd

Dagen efter gjorde vi en utflykt till Mt Cook. Högsta berget i denna världsdelen. 3754 möh.

Enligt mig tillsammans med Matterhorn det vackraste berget i världen, iaf som jag sett. Man kör upp till en liten by som heter Mt Cook och därifrån kan man gå lite olika turer bl.a upp till olika glaciärer och dess kalvningsjöar. Vi gick upp till Tasman glaciär som är den största även om den i vissa avseenden inte ser ut som en glaciär då den är full av sten också och längst ned ser den mer ut som en rullande stensamling. Trots att den på bilden nedan inte ser så stor ut så är den faktiskt 200 m thock nere vid änden och 600 m som tjockast högre upp.


Tasman Glacier

Vi gjorde också ett försök att nå Hooker Glacier men fick vända pga av tidsbrist. Utsikten över berget härifrån var ännu bättre och det var häftigt att få gå över hängbroarna på tracken.


Hängbro over "Hooker Glacier stream" med familjen Tingstedt


Lite bättre närbild på hängbrogänget

Visst är berget vackert ??

söndag 3 februari 2008

Val,säl och fågelskådning i Kaikoura

Kaikoura på sydöns östkust är ett utmärkt ställe att uppleva djurliv. Här möts strömmar från norr med varmt vatten och kallt vatten från sydpoolen med mycket näring. Det finns också en 2000 m djup spricka i havsbotten som säkrar näring till valarna. Här finns stora bläckfiskar. Den största bläckfisken som fångats har fångats här. Den vägde 450 kg.

Hela gänget utom Bobby och Theo gav sig ut på havet och lyckades se över 100 "Dusky Dophins" samt 2 kaskelot valar. Det kräktes också en del i dyningarna....

Sälarna låg för beskådning även om Maja kom lite nära. De kan vara farliga om man kommer för nära.


En härlig eftermiddags promenad företogs också på Kaikoura peninsula. Härligt väder, fantastisk utsikt och mycket fåglar.


Vithuvad häger


Variable oyster catcher

lördag 2 februari 2008

Marlborough Sounds

I det vackra Marlborough Sounds var det softa livet som gällde.

Man vandrade på Queen Charlottes Track.



Utsikten härifrån var bedårande.



Det var också tillåtet att cykla Mountain bike på större delen av tracken.
Grymma backar.
Magnus Beijer hade älskat nedförsbackarna lika mycket som han hade hatat uppförsbackarna.

Det gick faktiskt inte att cykla, så brant var det.
Det kostade lite blåmärken på tumbaserna att desperat försöka bromsa i nedförsbackarna
Bada var också ett bra alternativ.
Antingen i poolen som barnen eller i det salta havet som Bitta

Alternativt kunde man beundra utsikten

Antingen på morgonen

eller på kvällen