Gravitation

En sak som jag lärt mig om Wanganui och jordklotet är att gravitationen är inte konstant.

Saker faller fortare på vissa ställen på jorden. Tex så har vi i Wanganui en av världens minsta gravitations konstanter. Man skulle alltså flyga ½ cm högre här om man försökte göra världsrekord i höjdhopp.

Vore man smart marknadsförare skulle man naturligtvis sälja in detta

VM i friidrott i Wanganui ??

På något sätt har man nog ändå fattat att det är bra att tex friidrotta här då man varje år är värd för veteran spelen på NZ.

Jag menar kan man sälja värmeväxlare i Indien så...

Kolla in jordklotet så förstår nu hur olika gravitationen är, eller kolla in länken http://en.wikipedia.org/wiki/Earth

På tal om veteran spelen så har jag precis botat världsmästarinnan i bordtennis i klassen 90+.
Hon var tacksam och satsade nu mot nästa års Veteran VM i Australien.

Wanganui River

Tidigt söndagmorgon körde vi 90 km upp till Pipiriki. En om möjligt ännu omöjligare väg. Toppfart för de vågliga kunde vara 40 km/h.
Framme i Pipiriki väntade en Jetboat som körde oss upp längs floden och släppte av oss så att vi kunde paddla tillbaka. Åsa i en Kajak och vi andra i en kanadensare. Moa styrman, Maja motor, Theo bromsare (tilltänkt motor men blev bromsare då han liksom paddlade åt fel håll hela tiden) och Bobby kapten.



Floden har skurit sig djupt ned i naturen och man paddlar nästan hela tiden längs vertikala väggar ca 20-40 m höga. Inte mycket till stränder eller nödstopp. Emellanåt kan man dock stanna till men dessa ställen är inte många.


Vi paddlade ca 10 km, genom en del forsar (grade 2)
och ibland in i och upp igenom små bifloder,
vi stannade och kollade grottor och små minivattenfall.

Vi hade en helt fantastiskt dag på Wanganui River, ibland märkte vi inte ens duggregnet.

Floden rekommenderas varmt för alla besökare på vår västra del av nordön.
Den är inte lätttillgänglig och man behöver ofta någon form av transporthjälp.
De intressantaste delarna ligger mellan "vägändarna".
Och det är ca 90 km mellan dessa...

Broloppet

I lördags sprang Moa och Åsa 5 km delen av Wanganuis Brolopp. Egentligen ett maraton över våra tre broar i en 10.5 km löp slinga. Man kunde springa halv mara, 10 km och 5 km också.
Tjejerna var jätteduktiga och sprang på 30 min. De kan bättre och satsar nu hårt inför nästa lopp.

Vi andra hejade på. Theo sprang efter dom de sista 1300 m till mål utan att stanna. Det blir en bra löpare av honom, bara han inte börjar träna för långa distanser redan. Jag vill ju inte att han skall bli av med sina löparmuskler och steg. The white hope.

Själv har jag köpt en ny mountainbike och gett mig av upp i Mountainbikeklubbens arena. Härliga löpor både uppför och nedför. Bra fart.
Vi satsar på en kajak snart. Imorgon dags för provpaddling på Wanganui river.

State Highway 4

Att åka State Highway 4 eller ParaPara Road är en hisnande upplevelse. 90 km mer eller mindre serpentinväg utan vägräcken eller vägren. Hastighetsbegränsing ca 100 km/h.
en hemsk väg i fint väder, en stängd väg under snö/vinter väglag. Följaktligen en livsfarlig väg under regn.

En berättelse från 6 december.

Jag måste åka till Raetihi varje månad för mottagning. Jag kör från Wanganui ca 09.00 för att ha min första patient klockan 10.15. Jag kommer inte fram förrän 10.30 för det tar ändå 1.5 att köra de 90 km om man står på.
I torsdags regnade det mycket tungt. Efter ca 20 km kom det första jordskredet, ca 200 meter framför mig, en hel del lera, och man tänkte att det var ju inte bra.
Ca 20 km senare kommer det ca 1000 får gående på vägen. "Stock-Movement". Man har lärt sig att bara köra långsamt fram genom flocken, det tar ju en del extra tid men ändå.
Ytterligare 10 km senare svänger vägen i ytterligare en 90 graders sväng. Jag kommer i ca 50 km/h trampar på bromsen och sladdar. Klarar att hålla mig på vägen men efter ca 50 m glider jag över i mötande fil och "halvfrontar" en mindre Toyota. Själv körde jag en Toyota RAV 4.
Alla klarade sig men det blev två bilar till skroten.
Tydligen är det halare på denna vägen vid regn än på andra pga den mycket finkorniga leran som flyter ut på banan efter/under regn. No Shit.

Nåja, allting väl. Det betyder att vi krockat/skadat 2 bilar på 2 veckor. Jo, Åsa skrapade vår andra bil lite för 2 veckor sedan.

Vi tackar Thea och Mårten för support angående skadan på Åsas volarplatta. Kul att höra ifrån er. Hoppas allt är väl.

Idag har vi sett Bee-Movie (Bobby, Moa o Maja). Rekommenderad varmt om man gillar Jerry Seinfeld åtminstone.

Majas överraskning

Idag har Maja fått sin första "Readers award". Den får man när man läst 25 av nybörjarböckerna hemma som läxa. Skolorna här är enormt duktiga på små peppande och uppmuntrande priser och utnämningar. Tex så får elevhemmet (jmfr Harry Potter) poäng om någon varit duktig eller snäll eller hjälpsam.

När Maja kom hem idag så väntade posten. Ett stort brev från Sverige anlände idag med teckningar från hela klass 1 Rafael på Palettskolan och ett långt härligt brev från fröknar och fritidsledare. Maja blev oerhört glad (Åsa fick tårar i ögonen som vanligt).

Maja har nu börjat planeringen inför svarsbrev och teckningar.....

Theo har haft vattendag på dagis med pool, vattenleksaker och vattenkrig med fröknarna Polly och Michaela.

Moa har lekt med sin kompis Zofie (föräldrar födda i Ungern)

Imorgon åker jag en timme upp i bergen längs floden och serpentinvägar till min mottagning i Raetihi.

I helgen hoppas vi kunna paddla nedför Wanganui River. Floden förefaller vara vacker uppströms har vi förstått via foto och filmer.

För den som vill se hur det ser ut rekommenderas filmen "River Queen". Den är inspelad på plats här i Wanganui med NZ bästa skådisar och Keifer Sutherland i en av huvudrollerna. Den har vunnit pris i på Toronto filmfestival och som bästa NZ film 2006.

Den handlar om tiden då engelsmännen kolonialiserade Nordön med krig och bråk med maorierna som följd. Sevärd för sitt foto, men aningen ytlig i sin storyline tyckte jag.

NZ halkar efter...

Nya Zeeland halkar efter i den senaste rapporten från FNs Human Development Index. I detta index granskas och betygsätts länder efter deras förmåga att erbjuda bra liv helt enkelt för medborgarna. Bla med räknas inkomst, levnadsålder, skriv o läskunnighet, tillväxt (ekonomisk och population) hur mycket som spenderas på sjukvård och skola etc etc.

NZ står och stampar på 19 plats medan storebror Australien är trea. Sverige glider också långsamt bakåt och är nu sexa på listan efter Island, Norge, Australien, Kanada och Irland.

Det som avgör att NZ är långt efter är en relativt hög andel illiterata och en låg andel BNP till sjukvård. För de som själva vill förkovra sig i detta är länken; http://hdr.undp.org/en/statistics/

Ett annat sätt att rangordna NZ på är utveckling i sjukvården. Här går man bakåt och stretar allt vad man kan emot för att inte höja löner eller äventyra budgeten. Känns detta igen, eller ?

Läkaravtalet gick ut för 18 månader sedan och förhandlas fortfarande. förvånande nog har man inte strejkat ännu. Men nu börjar det höjas röster för strejk och vi har idag alla röstat ,inom läkarfacket, om vi skall gå ut i strejk. Jo, jag har gått med i facket då jag insåg att strejken kröp närmre. Om jag inte är med kommer jag att få jobba ensam annars när de andra strejkar.
Eftersom >20% av alla nyutbildade läkare lämnar NZ direkt för att flytta till Australien (25-40% högre lön) anser många (även ick läkare) att man måste möta denna konkurrens på något sätt. Man är ju inte heller världsmästare i att godta och godkänna de läkare från andra länder som vill jobba här, så visst råder det en viss läkarbrist här.

För att klara budgeten har man bestämt att bara 24 stycken fetmaoperationer skall utföras i år ( då skall man hålla i minnet att NZ har en av de fetare befolkningarna i världen, inte som USA men mycket värre än i Sverige). Som jämförelse är detta ungefär som om man bestämde sig för att bygga Öresundsbron i trolldeg. Ide flesta länder börjar man nu ge extra bidrag till sjukvården för att kunna operera fler patienter med fetma.

Man ger inte heller all form av cellgift till patienter för att hålla kostnader nere.

Nåja, som tur är eller kanske pga så tar alla Kiwis det ganska lungt ändå. Det kommer en morgon med fint väder ändå och kanske kan man ta en BB (beer and barbeque) igen.

Skolan går vidare

Maja har det numer bra i skolan. De senaste veckorna har hon badat under skoltid varje dag. Detta för att simundervisningen anses viktig. Nästan varje (!! ) skola har en egen simbassäng, även om de är små ibland. Det kan man ju jämföra med Sverige där vissa på nåder får simundervisning, trots att skolplanen säger att man skall kunna simma.

Maja har stolt visat upp sin portfolio med fina alster vad gäller både teckningar och meningar.
Hon har fått beröm för sin glada attityd, vilket vi känner igen men också för att hon är duktig på att koncentrera sig och arbeta självständigt. Häpp!!

Moa slipper snart läxor ( de har haft läxor varje dag..) eftersom det snart är sommarlov. Halva Moas klass skall sluta nu och börja högstadiet efter jul. Själv börjar Moa 6:an och Maja 3.an efter jul.
Moa har blivit mycket duktig i engelska och pratar bättre och bättre.
Maja gör också framsteg men tycker mest det är roligt med sin nyvunna kunskap i att skriv och läsa.

Theo kör vidare med sin Feliz Navidad.

Åsa har idag varit hos ortopeden. Det var inte det ulnara sidoligamnetet denna gång utan en skada volarplatta i MCP 1.

Om det är någon som väntar på olycksfågeln del 3, så får Ni vänta tills Åsa känner sig redo att berätta.

Själv förbereder jag mig för kvartalsrapport på både denna blogg och inför Medical Council NZ.

Första advent

Konstigt att fira första advent med middag utomhus. Första gången vi saknade regnet och rusket. Det skall ju liksom regna horisontellt och småspik när man tänder första ljuset.


Vi har fortfarande kanonväder med sol och blå himmel. Det bästa är att trots värmen i solen är det bara 20-22 grader i skuggan så man kokar inte bort.


Barnen har kunnat se SVT julkalender direkt över nätet. Funkar bra, när den sänts på morgonen i Sverige läggs den ut på nätet så kan vi se den direkt på vår kväll, vilket gör att vi hinner se rätt avsnitt rätt dag.


Adventsljusstakar är inget man har här så vi åkte ned till stranden och fyndade drivved och skapade en egen. Man får bara vara vaken eftersom drivveden är så torr att den säkert brinner bättre än den vanliga vitmossan ( jo, jag vet att det är en lav.... min fru berättar det varje gång)



Apropå fru så har hon olycksfåglat sig igen. Om hon vill får hon själv skriva om det på denna bloggen......


Andra aktiviteter under helgen har varit bad i pool och hav, besök på lekplatsen Kowhai Park där de numer också har olika vattensprutande lekattiraljer under sommaren.


Vi har satt upp en gunga i ett av våra träd, ett körsbärsträd. Denna har gjort stor succé hos åtminstone ett barn. Gissa vilket ??



Vi har också spenderat en del tid med att boka hotell till kommande gäster och våra egna planerade färder. De mesta är nu fullbokat från jul fram till januari, så man får ha tur om skall få det man vill vad gäller läge och sånt, i alla fall på turistställen som Coromandel, Nelson och Bay of Islands.


Glad advent på alla

Kontakt med Anna...

Hej till Anna T..........

Kul att höra av dig. Maila gärna. Lasse har alla adresserna.

Tidskillnaden till Iowa är att du är 19 timmar efter oss. dvs när vi går och lägger oss ikväll, tisdag, så är det snart dags för dig att stiga upp till tisdag morgon.


Alla härliga besök till oss börjar nu så smått bli koordinerade. Anledningen till ett visst senare läggande av detta är många, bla mitt schema men också en del missförstånd bland familjemedlemmar i klanerna.


Hörde om snöfall i Lund häromdagen, men misströsta inte här kommer en härlig sommar bild..... hi-hi

Surf

En härlig dom och skyltsöndag spenderades på beachen.

Vi skippade julparaden i stan. Vem orkar stå och se jultomtar och änglar i solgasset?

Vattnet börjar närma sig badbart nu. Idag 20 grader. Moa och Maja är duktiga på att tima vågorna och Maja vill försöka surfa på riktigt men vi har sagt att hon får vänta lite...:)

Dom ser coola ut i alla fall.

Moas födelsedag

Nu har Moa fyllt 10 år. Hela dagen blev lyckad.

Morgonen var bra även om Moa påstår att hon legat vaken sedan klockan 06.00. Visserligen har hon en klocka på sitt rum men...

Moa blev glad för sina presenter som var en armbandsklocka, en bodyboard med våtdräkt, 2 böcker på engelska, en läslampa att sätta på böckerna från Maja, lite hårklämmor, ett Cd spel med Världsatlas/Geografi samt ett pussel.

Moa fick sluta tidigare i skolan vilket gjorde dagen ännu bättre. Hemma gjordes det kaka i form av en rugbyboll. Men Moa gillar bäst kladdkaka så det blev en dubbeldäckad sådan med grön grädde och silverkulor. Inte mycket till likhet med en rugbyboll men oj vad god den var.

Theo åt och åt och åt-

Därefter blev Moa kidnappad och fick åka bil till biblioteksparken. Väl där blev hon överraskad med Champagne (barn) och jordgubbar. Vädret var hela dagen fantastiskt och Moa tyckte det var enormt att hon för en gångs skull hade sol och värme på sin födelsedag.

efter denna Champagnepicnic gick vi till Wanganui's trevligaste restaurang och år lamm och lax.

På vägen hem stannade vi till på stranden i Castlecliff och solnedgången. Nu hade det som vanligt börjat blåsa...

Allt avslutade som sig bör med film och popcorn.

Moa var glad hela dagen och tyckte det var enormt mysigt med alla som ringde. Tack till Er.

I skolvärlden....

I dagens tidning diskutteras det vilt hur man skall straffa elever som pratar eller busar för mycket. En skola har nämligen som regel att man får springa sex varv runt skolan. Detta, menar man, är bra för då blir man av med sin överskottsenergi.
Många andra tycker att det ger en dålig bild och förknippar fysisk aktivitet med straff.
Många skolar kör med dumstruten fortfarande eller sitta still-i-hörn-och-bli-uttittad.
Många föräldrar tycker att barnen kan plocka skräp.
Ingen ger utryck för att man kanske inte skall straffa så mycket...

Att aga eller inte aga...

Det löste vi i Sverige för många år sedan. NZ är ny på väg att få sitt första rättsfall där en förälder agat sitt barn med tre korta slag, med öppen hand, på rumpan. Pojken var 8 år och hade inte lydit i en middagssituation.

NZ fick en ny lag i somras som bestämde att man inte fick aga sitt barn. Och då menar jag i somras 2007.

Många kan tycka detta är bra men jag är ganska glad över att vara svenska och att även barn har rättigheter i Sverige.

Idrottsdag

Maja har också haft idrottsdag i skolan, precis som Moa. De tävlades inte lika mycket i dessa åldersklasser vilket är tacknämligt. Vi har ju redan Kina som håller på med sånt.

Man hade olika sporter och många lekar. Man tävlade i sprint och medeldistans samt längdhopp.

Maja kom femma (vilket grymt överraskade hela familjen) i medeldistans. Tyvärr föll hon i sprinten...:) Hon visade stor talang i landhockey vilket hon rastade resten av årskursen i. Kanske det är en sport för henne. Tyvärr är det väl sparsamt med svenskar som håller på med denna sport.

Maja skaffade poäng till sitt elevhus "Kaori" i alla fall och hon var nöjd med dagen.

Inte en snus..

så långt ögat kan nå. Nu är det 10 veckor sedan senaste snusen. Sorg i hjärtat och överläppen. Ett litet glädjeämne i livet som försvunnit, men man skall ju inte hålla på med sånt ( eller med rökning, vin, sprit, kvinnor...)
Åsa tror att anledningen till min viktökning är godis i post-snus-eran men jag tror att avskanden av cykelturen till blocket är viktigare.
Kanske kan också 22.00 glassen varje kväll spela roll. Den är för att lindra begäret efter sportnytt. 30 år av sportnytt på nästan samma tid sätter sina spår.

Nu kan alla kommentera igen

Vi har märkt att det har varit svårt att kommmentera under en vecka. Det är en inställning som ändrats men det är fixat nu så alla kan kommentera som de vill.
Vi lägger också upp lite bilder på webalbum efter hand. Länk till denna finns i sidbaren.

Idag har vi hittat ett grapefrukt träf i vår stora trädgård. Undebara, så det är synd att säsongen för grapefrukt går mot sitt slut. (konstigt eftersom citroner och lime fungerar hela året)

Snart fyller Moa år, 10, och hon tycker det är spännande men har blandade känslor eftersom hon gärna hade varit hemma och "firat som vi brukar". Vi hoppas att det blir bra ändå. Vi skall gå på restaurang och bio, det har Moa bestämt.

Trädgådsodling

Vi har försökt pynta lite i och runt huset med blommor och strandfynd. Maja kom med en bra ide häromdagen. Hon tyckte vi skulle odla lite tomater och morötter för det tycket hon om, och det brukar vi ju göra hemma.


Sagt och gjort, en Pappa och tre barn åkte och handlade. Tre barn och ett nervrak kom hem med tomatplantor, sallads och broccoli sticklingar samt morotsfrö. (plus lite andra
blommor och ett Tahitiskt lime träd)



Vi grävde upp ett litet land och började fixa. Alla var mycket delaktiga så nu får vi se om några månader om det blir något. Alla var vi nöjda för det är något speciellt med trädgårdsarbetet. Det tycker barnen och vi.....



Vi har också införskaffat lite utemöbler och ett parasoll, så nu har vi kunnat äta kvällsmat ute två kvällar i rad.

En helg i Waiinu Beach

I området runt Wanganui (och egentligen hela västra Nordön) är det bara svart sand som gäller. Detta beror på vulkanerna och en mycket hög järnhalt i sanden. Det hela är faktiskt lite lurigt. När man tar upp sanden med händerna känner man hur tung den är vilket känns underligt.

Japanerna använder tom sanden och utvinner järnet ur den.

Tllbaka till Waiinu. Det ligger några mil norr om Wanganui. Vi hyrde ett litet hus tillsammans med familjen Aiono där. Vi hade helt fantastiskt väder hela helgen. Försommarvärme.

Hela dagarna tillbringades på stranden med att bada, leta snäckor och bygga flodbarriärer (och bilparkeringar). Bland många fynd hittades skalet av en Blåsfisk och rader av märkliga snäckor och stenar.

Vi grillade lunch på en av många grillplatser som finns överallt på alla offentliga becher, rastplatser etc.

Vi badade på riktigt för första gången ( ialla fall Bobby o Theo). Moa och Maja har ju badat i havet innan. Havet är mycket salt och ännu så länge endast 18-19 grader varmt.

Maja forsätter att träna timing i surfvågorna, Theo njuter av att bara springa i och upp samt hit och dit i vattnet och Moa surfar med bara kroppen.

Hälsningar till familjen Stenman och alla andra

Hej familjen Stenman

Tack för alla mysiga kommentarer. Barnen (och Bobby och Åsa) tycker det är mycket trevligt. Kan vi träffas på MSN messenger. Försöker få detta att fungera med videosamtal.
Hör av er på mailen.

Idag har vi ätit majs. Fantastiskt intressant att när vi pratade om majskolvar så kom Kalles Julafton upp med scenen när de äter majskolvar i husvagnen. Mina barn förstod inte att det var en skrivmaskin som härmades för de vet inte vad en skrivmaskin är.
Det är vid dessa tillfällen man förstår att det finns en generationsklyfta och det är inte till min fördel.

Åsa jobbar vidare med skolfunderingar och efterforskningar och har nu kommit en intressant hemsida på spåren. Denna skall tydligen innehålla en skatt med övningar i Matte enligt en modell som heter Strategilösningar. Hemsidan är kodad så vi får se vad som kan hittas.

Moa etta !!

Moa kom etta på fridrotts dagen i skolan. Efter att ha vunnit höjdhopp(!!) kom hon tvåa i långlöpning, oklart hur långt, tre varv enligt Moa. Hon placerade sig också bra i sprint, (6:a) och länghopp, lite sämre i kula och kast med liten boll. Det räckte för att bli etta tillsammans med två andra tjejer i hela årskullen. Nu skall hon vara med och tävla på idrottsarenan i staden nästa vecka tillsammans med de andra två tjejerna.

Duktigt tyckte vi eftersom hon dessutom varit förkyld flera dagar innan.

Lantbruksmarknad

Helgen har vi spenderat hemma i Wanganui. Bobby har varit jour och tagit hand om både korvar på tvären och på längden. Ett avbitit öra och lite trafikolyckor.
På söndagen var vi årets lantbruksmarknad, ungefär som Kivik men med aktiviteter kretsande runt lantbruk och bönder. Alltså lite om ekologiskt lantbruk, lite tivoli, lite marknadsstånd och mitt i alltihop tävlingar om dagens bästa bakelse.
Samtidigt hölls det en del distriktsmästerskap och nationella kval i lite större sporter, bla fårklippning och vedhuggning....
Ingen kan säga annat än att det faktiskt är lite annorlunda här.
Det var i alla fall härligt att vara ute i det soliga vädret, barnen fick åka lite karusell.
På söndagkvällen lyckades vi för första gången grilla (efter att ha haft grillkolen dränkta i lampolja under en vecka i en sluten burk..)

Barnen har det bara bättre och bättre. Nu har de börjat med mycket sportaktiviter under skoldagen och båda våra tjejer har utmärkt sig med att vara bland de tre bästa i sin årskurs.

Theo övar sången Feliz Navidad inför sitt uppträdande och julparad.

Moa väntar fanatiskt på den sista Harry Potter som snart ges ut på svenska.

Om någon vill kolla på Moa och Majas skola så är länken;
http://www.carlton.school.nz/

Nyhets-snackisar

Nyheterna de senaste månaderna har mest handlat om hur Labour skall lägga upp taktiken frö att lyckas vinna kommande val (oktober 2008) för en rekordlång regeringsperiod. Det skulle bli den fjärde raka i så fall.

Man har också diskuterat om man kan använda terrorism lagar nationellt. Detta eftersom man faktiskt arresterade 16 personer för tre veckor sedan under denna lag för första gången. Det har varit ett herrans liv över detta. Folk har reagerat över yttrandefrihet, godtycke etc.

För inte så länge sedan blev ju en liten flicka övergiven av sin fader i Melbourne. Han hade lämnat sin fru i Auckland i bakluckan på en bil. Sånt bli ju bra nyheter som alla vet.

Förra veckan blev en av de viktigare ministrarna i regeringen (Sport och skolministern) lite provocerad av en oppositionspolitiker. Allt syntes i TV. Även när ministern bad sin antagonist att gå med ut bakom plenissalen. Väl där knockade ministern sin antagonist med en rak höger på käken. (han är inte längre minister, kan jag meddela). Personligen tycker jag att vi har alldeles för lite krydda i svensk politik. Fler slagsmål och intressanta uppgörelser tack.

Sedan diskuterats det också om alla mord, är fyrverkerier bra, varför sjukhusen inte får tillräckligt med pengar etc etc, men allt det känns ju ganska bekant eller hur?

Smått och gott.....

Moa sjunger tillsammans med de andra barnen som också åkte på läger, dvs årskurs 5 och 6, på ett stormöte i skolan. Moa står längst fram. Dubbelklicka på bilden så ser ni bättre...;)

Här är Gänget i Hisstornet, högst upp på backen i Wanganui, med bra utsikt över staden och floden.

Och de tre små slipsnissarna....

Vad är egentligen annorlunda ?

Många säger att Nya Zeeland och Skandinavien är mycket lika och det kan man inte förneka, men det finns ju en del saker som man kan fundera över, som tex varför...

...är det lamm/fårkött insmugit i de flesta köttprodukter ?
...finns det inte popcorn utan smör ?
...visar dom fotboll på nätterna och motorsport på dagarna ?
...visar dom en cricket match live när det tar 8 timmar att avgöra en match (en snabbmatch alltså) ?
...hälsar dom med en fras som "hur är din dag" ?
...marknadsför Nya Zeeland sig som ett miljömedvetet land när de konsumerar mer olja och kol än många andra länder ?
...är inte vår premiärminister med varje måndag morgon i frukost TV för en liten 10 minuters intervju om veckan som kommer ? (och jo, oppositionen får 10 min varje torsdag)

Någon som vet?

Olycksfågeln 2

Bevis på olycksfågelns ärr tillsmammans med lite tatueringar.




Man kan också nämna att Åsa faktiskt gått in i en dörrkarm och där fastnat med tummen. Det kan låta lite kul men faktum är att vi misstänker att andra handens ledband i tummen nu också är av. Åsa opererade ju den andra tummen 2002.

Jo, också fastnade hon med bilen i en rännsten häromdagen.....

Mount Taranaki

Första helgen i november spenderade vi på Mt Taranakis branter. Mt Taranaki är denna märkligt perfekt konformade vulkan som höjer sig majestätiskt över det gröna landskapet. Bara ett par mil från från havet och 2500 möh gör vulkanen till ett veritabelt inferno av ombytlighet i väderförhållande. Det kan gå från sommar till höst via vinter och tillbaka på en timme. Det sägs att detta är den enda stället i världen där man kan åka skidor på förmiddagen och en en halvtimme senare vara på beachen för en eftermiddag med surfing. Kusten utanför Taranaki är känd som den bästa på NZ för just detta ändamål.

Vi lyckades ta oss upp till den alpina terrängen (som börjar runt 1600 möh). Alla barn var duktiga och gick som riktiga frilufsare. Molnen försvann och vi fick en glimt av det ståtliga berget. Det är brant och isigt. Toppen kan bara bestigas av oss amatörer på sommaren när snöd smält helt, (ca januari) men även då får man räkna med risk för snö och dåliga förhållande.

Bara så Jörgen vet inför vårt eventuella toppbestigningsförsök.

Vi bodde lyxigt på bergets sluttning på ett ställe som heter Mountain Lodge. Drivet i schweizisk stil så var det rejält mysigt med knödel och stora biffar, hot spa och bastu. På kvällen kunde man sitta framför brasan och småprata medan regnet återkom utanför och de plötsliga kulingvindarna ven.

Dagen efter gick vi runt bergets lägre delar i en mycket tät och vacker tempererad regnskog.

Sen blev det måndag och skola och jobb.............

En räkneövning..

Jag får ca 35-40 remisser i veckan på sjukhuset. Jag hinner träffa 10 av dessa på mottagningen, 5 ser jag på skopiavdelningen, enstaka går direkt till operation (hudcancer).
Kvar blir 20 patienter som skjuts på framtiden. Min mottagnigar är nu fullbokade fram tom februari med undantag för enstaka tider som reserveras för eventuella cancerfall.

När patienterna väntat 6 månader skickad de tillbaka till distrikstläkaren med automatik..

Jag tänker inte ens försöka förklara detta med matematik eller logik.
Strutstaktik är vad det är...

Skolan

Den gågna veckan har gått lite bättre för våra kämpande barn. Det börjar falla på plats nu även om det mesta inte förstås ännu.
Moa är helt med men önskar att hon själv kunde prata mer. Maja förstår mer och mer och kör hårt med alfabetet på engelska. Inte helt lätt för hon har ju precis knäckt koden att läsa på svenska så der blir lite dubbelt.
Theo kommer hem varje dag och frågar vad olika saker heter. Ibland säger han tom enstaka saker på engelska utan att själv reflektera över det.
Små hjärnor är makalösa, stora hjärnor maktlösa.

På tjejernas skola är alla elevr indelade i 4 hus, oberoende vilken klass de går i. Ungefär som Harry Potters elevhem med Gryffindor etc. De tävlar men kan också få extra poäng om någon utmärkt sig på prov eller som god vän. Moa och Maja är med i samma hus "Kaori" och de leder just nu...

På Theos skola förbereds det nu för koncert om 2 veckor och för julparaden den 24/11 då hans skola skall ha med en vagn eller "float" som det kallas. Jajaja, Theo skall i alla vara iklädd lila kläder inför dessa evenemang.

Vi hoppas kunna posta bilder vad det lider....

Resa på Nya Zealand ??

Om någon tänker resa runt på Nya Zealand bör man var medveten om att det tar tid. Detta inte bara för att det finns så mycket vackert att se och göra, alla stopp längs vägen, nej vägar och infrastuktur i övrigt är, låt oss säga inte välutvecklad.
Den ända vägen på södra nordön som vi har sett ha en vägren är den stora State Highway no 1 mellan Auckland och Wellington. Annars är det upp och nerför dal och berg på 2 filiga vägar, 100 knyck i hastigehtsbegränsning (vilket man sällan vågar köra med tanke på alla svängar, långtradare och mötande trafik i bilar körda av 15 åringar)
Jo, det är sant, man får ta körkort när man är 15 här. Det handlar tydligen om att det är synd om alla ungdomar på landet som måste få köra för att dels ta sig runt, dels hjälpa till på gården.
Halleluja, det skulle varit bra för PC i alla fall så hade han sluppit ta traktorn, men det är inte bra för alla på NZ som är ute i trafiken. Yngre är lätt överrepreseterade i statistiken om man så säger.

Nåväl, skall ni beräkna resa så är denna länken till hjälp.

http://www.aatravel.co.nz/main/td-calculator.php

den finns också på vår länk lista nedan...

Tjing

Halloween

Vi firade Halloween hemma och med att skrämma våra grannar lite.

Moa var och busade lite med en klasskompis.

Theo och Maja bakade också "läskiga bullar".

På kvällen föröskte vi åter grilla med kol, utan framgång igen.

Varför måste alla grillar vara drivna av gas????????????

Varför finns det ingen tändvätska att köpa ??????

Olycksfågeln

Bara för att man flyttar till andra sidan jordklotet så blir man inte av med vissa laster eller ovanor.
Åsa har sin lilla ovana med oförutsedda händelser kvar. Denna gång skulle hon ut och springa. Hann ca 500 m, sprang och kollade på floden och den vackra solnedgånegn när hon snavade på plan grusgång, misslyckades med att hålla balansen och hacka upp sitt knä.

Barnen tyckte det var jättesynd om henne men tyckte sedan det var jättebra när de fick en show utan like innan sängdags. Istället för saga blev det, hur man tvättar ett sår, hur man bedövar ett sår, hur man syr ett sår med sju stygn och hur man sätter på ett stort plåster.

Nåväl slutet gott, om ca 10 dgar när stygnen tas.

Läger och Magsjuka

Hej alla glada vänner som läser det här.

Den gångna veckan har vi haft det lite busy. En del arbete på sjukhuset med jour.
Moa har varit enormt modig och duktig som åkt iväg på läger med sin nya klass. Efter bara 2 veckor i klassen försvann hon iväg med dem 60 km bort upp i bergen till ett camp. Där fick dom lite "teambuildning" . Dom körde orientering, klättervägg, Flying Kiwi, Bungy, kayaking och High Ropes. De flesta aktiviter talat för sig själv, men Flying Kiwi kan nämnas. Där skickas man upp som ett omvänt Bungy hjälpt av kompisar som drar i linor. Moa älskade det. Att sova över var av naturliga själ svårt så pappa körde och hämtade och lämnade....

Samtidigt led resten av familjen av svår magsjuka, hemhämtat av Theo Noshörning.
Moa och Bobby insjuknade lite senare så lägret och hämtningen stördes inte, bara helgen.... :)

PS det är bra att akta sig för solen. Här nere där de levt ett helt liv utan Ozon lager så är hudcancer bara ett vanligt sjukdomstillstånd. Ungeför som vanlig snuva. Man går till doktorn och får lite skinn bortskuret. Det är hystersikt vanligt med hudcancer här.
Man kan bara sola ca 10 min här jämfört med 1 timme hemma för samma effekt...

Labour Weekend i Rotorua

Den gångna helgen var "labour weekend". Labour day, första maj, var måndag 22/10. Här på Nya Zeeland så undrar man vad det egentligen betyder. Tydligen är det bara Japan som har en större del av den arbetsföra befolkningen som arbetar mer än 50 timmar i veckan, 35 % på NZ och 39% i Japan. Jämförelsevis är samma andel i Sverige 3% enligt denna OECD rapport som publicerades igår.

Vi har hursomhelst varit i Rotorua på Nordöns nordcentrala del. Rotorua är känt för sin geothermala (vulkaniska) aktivitet men också för sin tydliga Maori kultur/tradition. Dessutom är det lite av en huvudort på Nordön för all form av friluftsaktivitet från Helikopterflygning och Bungy till Rodel och Spa bad.

Vägen till Rotorua från Wanganui är vacker och går rakt igenom de centrala vulkaniska landskapen på ca 1000 m höjd. State Highway 1 (SH-1) skiljer sig endast från alla andra vägar genom att den har en 1 m bred vägren. Inga andra vägar har det. Annars är det enkelfiligt och 100 km/h som gäller. Det tar alltså tid att köra.

I Rotorua hann vi titta närmare på Kiwi Encounter, Wai-o-Tapo Geothermal area, Te Puia Maori Museum, Åka Sky-ride till toppen av stadsberget och åka rodel ner igen. Vi gick på Spa och åt thailändskt, amerikanskt och nya zeeländskt.

På Kiwi Encounter arbetar man med att kläcka Kiwi ägg och uppfostra dom i ca 6 månader innan de släpps igen. Endast 5% av Kiwi fåglarna överlever idag förbi sin 6-månaders dag, Detta trots att fågeln blir 40 år. Tyvärr är den för liten för att klara sig innan dess. Illrar, pungråttor och hundar dödar dem. Stammen sjunker med ca 5% varje år trots stora insatser från alla på NZ.

Vårt gäng var glada över att se tre stycken levande i sin rätta miljö + alla små söta "bebisar".

Wai-o-Tapo var spännande med kokande geggamoja, rykande kratrar och sjöar färgade olika av olika grundämnen.

Te Puia var intressant med en guidad tur och ännu mer insikt i Maori kulturen. Vi fick se både en riktig Haka, lyssna på Maori musik och träffa killen här nedan. Moa och Maja planerar en Tingstedt Haka nu.....

En intensiv helg avslutades med en eftermiddag i Taupo vid stranden av Lake Taupo, NZ största sjö. Lite rek för kommande äventyr... På vägen hem över höglandet fick vi se de tre majestätiska vulkanerna , Ruapehu, Ngauruhoe och Tongariro samtidigt i kvällsolen.

En vacker avrundning av helgen......

Musik

Man kan inte påstå att NZ tillhör fronten på världens musikscen. Det tuggas mest gamla engelska klassiker och amerikansk mainstream på radio och TV.
Indiescenen är enligt mina mått inte heller så stor.
För den som vill lyssna till NZ musik så är bestsäljarna just nu (och de bästa banden..!!)

The Phoenix Foundation (Pink Floyd möter Oasis stuk, senaste plattan heter Happy Ending)
Anika Moa (Singersong writer, senaste In Swings the Tide)
Salmonella Dub (reggea möter Indie stuk)
och de nya Over The Atlantic. (Indie)
För att lyssna klicka på länkarna;

http://salmonelladub.com/player/player.html
http://www.myspace.com/overtheatlanticband
http://www.thephoenixfoundation.co.nz/
http://www.myspace.com/thephoenixfoundationnz
http://www.myspace.com/anikamoa

Årets vinnare på galorna har varit Liam Finn sonen till Neil Finn (Crowded House) och Brooke Fraser (lite som "lite-Norah Jones")

Själv lyssnar vi mest på våra nya album med Springsteen (Magic är verkligen Magic) och Good Charlotte. Foo Fighters senaste är också bra.
Här kan man t.o.m låna (och sedan kopiera till I-Tunes) de senaste skivorna på biblioteket for 5 kronor i veckan. Inte dåligt....

Theo har börjat skolan

Theo har idag börjat skolan. Han har börjat pa Montessori skolan "Wanganui Preschool".
Det gick alldeles utmärkt tills det blev dags för fika och då upptäckte han att fikadrottningen var inte kom/var där. Hans fröken Polly tog bra hand om honom. Han har i varje fall inte sagt att han inte vill gå imorgon, så vi tar det som ett gott tecken.
Lite smart är han, när han kom hem frågade han Åsa vad vissa saker betydde som han hört flera gånger under dagen, som good och come. Han uttalade de t.o.m med lite dialekt, den här gången på irländska eftersom det är därifrån Polly kommer.

Moa har börjat finna sig till rätta redan och är fantastiskt duktig på engelska. Förstår mycket och uttrycker sig bra. Hon har idag varit hemma hos en klasskompis och lekt alldeles själv. Stort steg.
Maj kämpar på och vi tycker hon klarar sig bra men själv känner hon sig lite orolig så vi peppar vidare..

Det var kanon i torsdags med ett paket från Syskonen Tingstedt i Sverige. Försenade presenter till Maja och Theo och förtidiga till Moa. Det kom kan man säga som lite plåster på såren efter en tuff vecka.

Where's my appendix?

När man skall skriva ut någon som nyss blivit blindtarmsopererad från sjukhuset så är detta inte det första man förväntar sig höra som fråga angående själva vårdtiden.
Men det är inte ovanligt att Maorirer vill ha all sin vävnad med sig från sjukhuset.
Tyvärr var jag inte så förberedd på frågan så det tog lite för lång tid att svara, men det fanns förståelse. Till slut hittade vi den lilla masken på patologen.

Att behandla och vårda Maorier kräver en del kunskap om deras seder och traditioner.
Alla nyanställda och det gäller väl mest ignoranta utlänningar som mig får utbildning i detta vid "employment orientation".
De 2 viktigaste saker att komma ihåg är att Whanau (släkten) är mycket mer involverad än i Sverige och man lyssnar mycket till de åsikter som framförs inom varje whanau.
Av vikt är också att lära sig skillnaden mellan tapu och noa. Tapu är heligt och noa är vanligt.
De får inte blandas. Tapu är huvud och ända är noa. Av denna anledning så skall man inte sitta på en kudde, det skulle bryta mot tikanga (sederna) (jag kan iof tänka mig andra anledningar oxå till att inte sitta på en kudde :)...).

För den som vill läsa mer om Maorier och deras historia, kolla in ttp://www.treatyofwaitangi.govt.nz/
Här kan den intresserade läsa hur en översättare faktiskt blev den som delvis förseglade ödet för Nya Zeelands maorier. Utan uppsåt visserligen, men "fredsuppgörelsen" mellan engelsmän och maorier har faktiskt lite olika ordalydelse på de olika språken. Detta debatteras flitigt än idag och då skall man veta att maorier har det väldigt mycket bättre än aboriginer i Australien.

Om någon vill jobba i landet(NZ) rekommenderas boken Medical Practice in New Zealand av David Cole. Den ges ut av Medical Council NZ (http://www.mcnz.org.nz/) .

I den boken finns oxå en del nya zeeländska medicinska termer att lära sig så man förstår snacket mellan syrror och mellan patienter. Tex wicked, squiz, spew och soot. Klarar ni av dom så lär jag gärna ut fler kolloqiala termer.

Sky TV

Vi har skaffat lite kabel-digital.
Äntligen kan man se mer Rugby, nu på tree kanaler Sky sport samt på den speciella Rugby Channel.
Skämt åsido, nu kan vi alla se rikrig fotboll från Champions league, Italien, England, Frankrike och Tyskland. Inegn spansk liga dock eller allsvenska men väl både A-league (australien) och den amerikanska ligan.
Lite andra kanaler också. Det behövs i varje fall i dagar somn dessa. Efter 2 dagars uppehåll i blåsten har vi nu igen haft kuling vindar med stormtoppar i fyra dagar.
Hur kan det blåsa så mycket????????

Full Fart På Sjukhuset

Nu börjar Bobby komma mer och mer in i jobbet. De första veckornas lugna introduktion har bytts till de senaste veckornas mängder av mottagningar, skopier och hudcancer dagar.
Man är lite som en "distriktsläkare-super" här. Det är en väldigt blandad kompott man bjuds på och ganska långt från universitetsjukvården i Lund.
På en mottagning kan allt från bröstcancer till tånaglar, Crohns sjukom, hyperparathyreoidism och hemorrojder komma. Det absolut vanligaste är dock all hudcancer. Jag kommer att ha en operationshalvdag i veckan för bara detta och jag har redan lärt mig och använt vissa plastik-kirurgiska tekniker.

Avdelningen är lugn. Underläkarna fixar allt!!! Man bara berättar vad man tänker och tycker så händer det. Fantastiskt. Tyvärr deltar inte sjuksystrarna i ronderna (de måste dela ut mediciner då) så deras input missar man ibland nästan helt.

Försöker ordna lite undervisning här och börjar snart en liten föreläsningserie för underläkarna inom kirurgi. Kör 30 min i veckan med mitt gamla kandidatmaterial och lite nytt.

Journalerna här är en katastrof. Mycket få journalanteckningar, knapphändig sköterskedokumentation. Märkte detta när jag försökte skaffa mig en bild av en patient som jag hittat med gastrinom. Inte lätt att följa historiken. Faktum är att all journalföring här skulle få våran SOS och HSAN att gå i taket av indignation.
Gastrinomet hoppas jag att vi hittar lokalen på, tyvärr måste vi skicka patienten sedan till Wellington/Auckland.

Att hela dagarna prata engelska och göra sig förstådd på ett bra och enkelt sätt kan verka lätt emellanåt men jag måste medge att man är trött i huvudet efter en dag full med remisser, då är det skönt att stå med en coloskopi i 30 minuter och bara tänka på det.... :)

Skolan börjar

Så har Moa och Maja börjat skolan. Moa har börjat i en 5-6 års klass och Maja i en 1-2 års klass.
Första dagarna har varit tuffa för våra tjejer. Känner ingen och förstår inget. Båda har manglats ganska hårt dessa första två dagar.
Moa och Maja får stödundervisning den första terminen och eventuellt längre. De går ett program som heter ESOL (english for speakers of other languages).
De träffar Mrs Wilson varje dag för detta. Mrs Wilson är en äldre mormorslik lärare som har varit räddningen dessa dagar.

De andra lärarna, Ms Wyatt och Miss Ward, tycker vi också är bra men Moa och Maja upplever dom som lite "stränga", men välkommen till verkligheten och en annan värld.....

Vi tycker att tjejerna är enormt modiga och tror att det kommer att bli bra till slut, men vi har alla varit lite tagna av dessa dagar. Mycket peppande och diskuterande.

Theo har också haft det tråkigt nu när lekkamraterna försvunnit. Idag har han för att roa sig stått och kissat på toaletten. För att krydda läget lite stod han på sin nya skateboard och försökte gunga in strålen...
Det blir nog bra när han börjar sin Montessoriskola nästa vecka.

Psykologhjälp mot förlust

Dagen efter förlusten mot Frankrike har hela NZ bara pratat om All Blacks.

MorgonTV och nyheterna hade bara detta inslag. Andra nyheter föll till andra plats. Psykologer var inbjudna för att prata om hur man hanterar förlusten och sorgen. Förbundskaptenen sparkades redan på natten, och det enda man tycks kunna trösta sig med är att Australien råkade ut för samma öde. Överraskningsförlust mot England.

"Nationalsorg"

Solen gick i moln på Nya Zealand idag när All Blacks otroligt nog förlorade kvartsfinalen i rugby VM. Man tycker synd om denna lilla nation som endast har sina rugbyhjältar att vara stolta över i sportväg.
Rugby är en fantastisk sport i alla fall. En gentlemannasport där det inte klagas eller gnälls. Varken på planen eller i media, trots att det stod mycket klart att NZ blev bortdömda idag har man bara kallt konstaterat detta. Det gäller både spelare och kommentatorer, inte som i Sverige/övriga idrotter där repriser och överklagande hade haglat. NZ var överlägsna, men så är det.
All Blacks bevisade igen var alla retat dom för; "Bäst i världen mellan VM".

Tack till alla er som lämnar kommentarer. Jättekul, får oss alla att känna oss lite mer delaktiga.
Niklas tyckte det var tyst på Vincentforum och det är väl bara att hålla med. Anledningen tror jag att många håller på att jobba sig in höstmörker/depp. Antingen kommer ni hit till våren eller så ger alla järnet på kommande Vincent.

Theo fyller 3

Theos födelsedag har precis tagit slut. Var store pojke har somnat sött med sina presenter. Tre bilar (stora maskiner), skatebord med tillhörande hjälm och skydd, samt lite böcker, en "cabbe", en noshörning och Mekkano-lego.

Theo var mycket nöjd med dagen.
Han hade beställt mat på Burger King och lek på den stora lekplatsen Kowhlai Park.



I Kowhlai Park finns en lekplats som är stor som 5 fotbollsplaner och dessutom en stor omkringliggande park. Har finns lekställen i form av piratskepp, riddarborg (med omkringliggande vattengrav!!) bläckfisk gungor, linbanor etc.)

Dessutom en liten tågbana som går runt i parken, den beställde Theo en åktur i.
















På eftermiddagen fikade vi hemma och åt av Theos egenhändigt gjorda brandbil.





Mycket gott. Alla lekte i trädgården, glada åt den mojnade vinden och den härliga solen.

Imorgon blir det spännade när Moa och Maja börjar skolan. Theo får vänta en vecka till på sin skolstart.

Blåst och "All Blacks"

Det blev ingen bestigning eller närkontakt med Mt Taranaki/Egmont. Det blåser och blåser.

Märkligt nog är vädret bra, sol och varmt men det har blåst kuling nu i 8 dagar.

Det berättas för oss att det är vanligt under vårmånaderna. Bara att stå ut med. Denna kuling kan alltså blåsa 6 veckor till !!

Inte för att man det gör hur mycket som helst, men vissa havs och bergsaktiviter blir ju lidande/inställda.

Vi har istället varit i den närmsta större staden här; Palmerston North.

Ca 90 000 inv, dvs dubbelt så stort som Wanganui, men herregud vilken ökenstad. Utsketet på en åker, inga berg, floder, hav eller skog. Inga höghus ( jordbävningsrisken), ungefär som ett förvuxet Boden.

Vi shoppade en del, bla till Theos födelsedag. Han skall få en bil berättar han för oss- Det har han bestämt. En skop-bil.

Theo är ofta glad men pratar ofta om Sverige. Han vill åka till sin morfar och mormor, och haan saknar sina kompisar, Daniel, Jakob och lille Simon.


Theo och Maja lyckades förlägga hans collegejacka igår så nu har han fått en ny. En All Black tröja. Mycket stolt. Till och med Theo har fattat att det är något speciellt med All Blacks.


Man kan tycka att det är mycket fotboll i Sverige när det är EM och VM men det är INGET mot vad dom satsar här. VM i rugby....wow.
Varje dag sänder dom direkt, 1 timme, från en studio i Frankrike där VM går. De diskuterar taktik, skador etc. På "One News" (deras Rapport) går ca 20 % av nyhetstiden till att förmedla nyheter om rugbylaget.

Matcherna är bara en om dagen. NZ spelar 1 gång i vecka. De har vunnit sina 4 gruppmatcher och imorgon är det kvartsfinal mot hemmanationen. Hela landet står mer än stilla. Som 1994 fast mer.


Vi kommer att kolla. Har ni möjlighet så kolla in deras "Haka", dvs deras hälsning till andra laget. Den är mäktig.


Imorgon fyller Theo 3 och idag har han bakat en Bil kaka. Mer om det imorgon.

Kyla från syd

Tydligen är det så att det kan komma vindar direkt från sydpoolen via Tasmanska havet hit upp. Det hände i natt. Sydön täcktes av snö och vi i Wanganui hade frost. Så snart solen gick upp så blev allt bra igen och dom räknar ändå med 16 grader idag.

Vi kollar nu möjligheten for lite web-kamera chat som Macke och familj vill prova. Jag kan ju säga att hoppet finns. Skype, däremot tror jag man kan lägga ned direkt i detta land som så att säga tog godståget från IT perrongen.

Kanske något for Jonas Hakansson som i alla fall börjat springa pa IT perrongen nu...

Denna veckan har jobbet börjat på riktigt. Massor av mottagning eftersom jag ju ännu inte "träffat" eller "skaffat" egna patienter. Måste alltså först träffa många patienter som jag sedan kan operera själv. Det finns en hel del att fundera på har. Svensk effektivitet = hög produktion kontra egenbestämmande för patient/doktor = förtroende och trygghet.

Inte självklart

Vi hoppas på ett besök vid foten av den fantastiska Mt Egmont i helgen, med det hela är väderberoende. Vi får se.

Äntligen bredband !

Plötsligt svängde Telecom NZ och bredbandet anlände i en hast. Glädje, nja...
Satte in installations-CDn och fick besked att det gick verkligen inte med ett operativsystem pa svenska... Taket lyfte.
Fick dock tag i en trevlig person på Telecom som lyckades guida oss rätt så nu har vi två bärbara datorer som fungerar så nu hoppas jag att Ni skall kunna läsa inläggen på svenska med alla prickar rätt.
Det är ju inte samma speed som hemma det här bredbandet och av någon anledning så beräknas trafikmängden här, upstream och downstream så det gäller att surfa smart som dom säger....hm..